Filmens gång - Russinhissen

Att ha filmprojekt som uppgift har varit både skrämmande och roligt. Skrämmande för att jag inte från början litade på min egen kompetens, kommer jag att kunna göra detta? Hur ska jag kunna synliggöra lärande på ett tydligt sätt? Uppgiften i sig var ganska stor, många delar som skulle bilda en helhet, slutresultatet. Men... Man kan mer än man tror! För mig var dilemmat också att komma igång. Jag gick och tänkte på den här filmen många veckor innan jag ens hade någon idé. Då hade jag tänkt fram och tillbaka, men ingenting hade jag fastnat för. Hm...? Jag pratade med kollegor och fick tips och sedan, vips så hade min idè kläckts. Inte förens då kunde jag känna att det skulle bli kul att göra en egen film. Att få ta del utav Thomas Granaths bok Manus och dramaturgi för film, och sedan själv få arbeta med det han skriver om, att arbeta fram filmen, det har varit en upplevelse. Nu såhär i efterhand kan jag själv ge mig en klapp på axeln att jag tog mig igenom den skrämmande biten, att jag benade upp den och tog mig vidare. Det krävdes bara för min del lite mer kunskap kring filmskapande och att jag fick tillbaka tron på att jag skulle klara detta. Inte att förglömma alla härliga kollegor som stöttat och funnits där när jag har velat bolla ideér mm. I Granaths bok s. 36 kan vi läsa om själva idén, att vi ska ta tillvara på den, känna på den, pröva den, fungerar det här osv. Det hade jag nu gjort fram och tillbaka och tillslut hittade jag någonting som jag trodde på.
När jag väl hade min idé färdig i huvudet så hade jag även filmens titel färdig. Jag hade bestämt mig för att jag skulle göra ett experiment, att visa på barns tankegångar före, under och efter själva uppgiften. Ett sätt att tydligt kunna visa på lärande. Syftet med filmen var även att inspirera och väcka intresse. Experiment är någonting som jag tycker är intressant. Här sätter man verkligen igång barns tankar, och jösses, tänker gör de! Nu ville jag ju göra filmen med mina kollegor som skådespelare, alltså blev det ett förväxt barn på ca fem år och en pedagog. I och med att man har prövat olika experiment med barn så vet man ungefär hur deras tankegångar och diskussioner kan gå. Detta blev filmens manus. Experimentet jag valde var russinhissen, alltså, filmen fick titeln Russinhissen.





Efter att själva idén fanns var nästa steg att göra en synopsis. Granath skriver på s.42 att synopsis är en kortfattad beskrivning av huvuddragen i den historia man tänker skriva.
Den innehåller titel, syftet med filmen, vad är det jag vill med min film, vilken form den skall ha, t.ex. inspirationsfilm som jag valde, målgrupp, vilka vänder sig filmen till, längden på filmen, vilka karaktärer skall jag ha med, vilken miljö filmen utspelar sig i, vilka material som behövs samt en kortfattad resumé utav filmen.
Nästa steg i filmprojektet var att göra ett bildmanus. Idén var färdig och nerskriven, en synopsis var framarbetad, nu skulle jag klä min idé i bilder. Granath har tagit med ett citat på s. 26 som jag tycker är väldigt bra, "Ett filmmanus är för en film vad en kokong är för en fjäril" Jean-Claude Carrière.
Nu arbetade jag fram en handling med hjälp utav bilder och text som senare skulle bli en berättelse. Granath beskriver det som "informationskällor som tillsammans skapar den filmiska upplevelsen". Alltså en beskrivning utav människan, miljön, kläder, ljud, dialog, bildformat mm. Vad är det man ser?, Hur ser man det?, och Vad gör man? är frågor som beskrivs här. Granath beskriver det som en handlingsplan för fortsatt arbete med manus och själva filmandet.
Här bestämde jag nu bland annat vilka bildutsnitt de olika scenerna skulle ha, om det skulle vara helbild, halvbild, närbild, extrem närbild osv. Jag har valt att visa två bilder som säger ganska mycket, närbilder ur en scen där barnet gör en mycket intressant upptäckt. Bilderna säger ganska mycket och de beskriver barnets känsla och upptäckt på ett intressant sätt. Detta var ju någonting som jag verkligen ville fånga med min film, gör man experiment med barn så vet man hur mycket nya upptäckter, tankar, reflektioner, aha upplevelser som kommer fram.










Efter bildmanuset började jag skissa på ett manus till filmen. Här ville jag få med så mycket som möjligt för att på bästa sätt kunna spegla verkligheten. Skådespelarna fick verkligen gå in i sina roller. Och detta gjorde de med bravur. Att bli fem år igen, och dessutom på beställning, krävs ett visst mod.
Resultatet blev det bästa och kul hade vi.
Manuset tog ett tag att arbeta fram, jag ville ju som sagt spegla verkligheten så bra som möjligt. Granath pratar om att kroppsspråket är en viktig del, blickar, gester och grimaser talar ett färgrikt språk. Detta hade jag med mig i min tankegång när jag skrev manuset, jag ville använda mycket kroppsspråk i min dialog. Han beskriver vidare på s. 87 "Replikerna i en dialog har flera funktioner: att förmedla det förflutna, det närvarande och det kommande". Pedagogens roll i filmen är bland annat att leda barnet framåt i sin lärprocess, hon ställer t.ex. öppna frågor där en dialog kommer igång. I filmen får man även vid några tillfällen höra barnets tankar utan att pedagogen har varit delaktig. Manuset blev klart och det var dax att börja filma.

Jag förstår nu i efterhand, efter att ha gjort allting, vikten av de olika delarna i en film. Att ha gjort allt "förarbete" innan man börjat filma. Att det finns ett bildmanus och att mauset var klart. Nu var det "bara" att sätta ihop de delar jag arbetat fram, de fungerade verkligen som en handlingsplan som Granath beskrev det.
Själva filmandet blev väldigt roligt, det blev en del omtagningar och en del fnissande. Men det var ju också en del i processen. Jag tyckte att jag fick fram budskapet, att syftet framgick. Filmen visade en presentation, det blev en vändpunkt som ledde till en fördjupning och en konlikt, ytterligare en vändpunkt uppstod och senare en konfliktupptrappning, som ledde till återigen en vändpunkt och slutligen en konfliktlösning. Filmen lyckades följa den tänkta berättarkurvan och målet var nära.
Efter att jag filmat och var nöjd, återstod arbetet med att klippa ihop filmen, lägga till stillbilder, ljudeffekter, temamusik och text. Detta hade jag testat innan, gjort egna små filmsnuttar för att lära mig programmet, men även använt mig utav det i verksamheten. Detta tyckte jag var den roligaste biten. Filmen blev klar!
Nästa uppgift var att länka ut den på bloggen, vilket var nytt för mig. Hade själv aldrig lagt ut någonting på Youtube och inte heller länkat youtube från bloggen. Det blev en del pyssel med det, det blev konstigt när man laddade upp filmen på ett youtubekonto (gmail) och sedan loggade in på bloggen med ett annat konto (hotmail) då fanns inte youtubeklippet att tillgå. Hm.....? Men efter att ha prövat olika varianter och tagit hjälp av kollegor löste vi problemet.
Har jag lärt mig någonting? JA det har jag :)  Jag har tagit lärdom om hur en film byggs upp, från början till slut. Jag har själv producerat en film med alla de delar som det innebär, det hade jag aldrig tidigare gjort.
Jag har fördjupat mig ännu mer i verktyget iMovie, som verkligen är ett toppen program.
Så nu såhär i slutet på filmprojektet kan jag säga, att det har varit lärorikt och när jag väl kom igång även en rolig uppgift.