Pedagogisk dokumentation - Vad, Hur & Varför

När jag nu har läst böckerna, Att fånga lärandet och Varför pedagogisk dokumentation? Så börjar jag ganska omgående fundera över vad det är jag/ vi i arbetslaget gör som är just pedagogisk dokumentation. Jag inser att det som böckerna tar upp, deras beskrivningar utav den pedagogiska dokumentationen att den tyvärr inte förekommer i den stora mån som det borde eller som jag vill att det skall göra. Vi dokumenterar en hel del, vi visar vad det är vi gör med barnen. Men någon fortsatt utveckling med dokumentationen, alltså reflektionen runt omkring och vidare utveckling är näst intill obefintlig. Min kunskap om dokumentation samt pedagogisk dokumentation har växt sig mycket större genom att läsa dessa böcker. Innan kursens vill jag erkänna, att för mig så var dokumentation samt pedagogisk dokumentation inga skiljda begrepp. För mig hade de samma innebörd. Dokumentera, det kan jag göra, jag kan skriva ner och jag kan fotografera och visa upp, men det är den pedagogiska dokumentationen som för mig, mitt arbetslag och vår verksamhet vidare, det är den vi skall visa upp, diskutera och reflektera och komma vidare med. Den skall föra vår verksamhet framåt, mot nya mål och nya upptäckter. Vi kan läsa i boken Att fånga lärandet av Wehner-Godée s. 22 att ”Genom att reflektera över sitt arbete med barnen och ändra sitt handlingssätt efter sina erfarenheter kan pedagogen bli alltmer medveten om barns lust och nyfikenhet, deras uttryckssätt och tankar och hur man som pedagog ska handla. Dokumentationerna blir verktyg att förstå hur barnen lär och tänker”.  Jag har länge funderat på hur jag skall kunna fånga de intressen som barnen uppvisar, det som de vill lära mer om. Jag tycker att det är svårt i just den barngrupp jag är nu, barnen är mellan 1-3 år. Det är så mycket som sker samtidigt och man måste hela tiden ha fokus på mer än en sak.  Jag vet inte riktigt hur jag skall göra eller vad jag ska titta på. Detta är ett ständigt dilemma. När jag nu har läst dessa böcker så förstår jag varför dokumentationen är så viktig, den kan hjälpa mig att fånga dessa intressen, hur barnen lär sig och vilket sätt de vill lära sig på, jag kan gå tillbaka och titta på det om och om igen, vi kan reflektera över den i arbetslaget och bygga verksamheten utefter de vi ser att barnen intresserar sig för. På sid. 23 skriver Wehner-Godée att; ”Målsättningen är att synliggöra barns kunskapsskapande och olika kompetenser och att förändra den egna pedagogiska praktiken”.

Diskussionerna kring pedagogisk dokumentation har kommit igång i arbetslaget, eftersom det enbart är jag som läser kursen så känner jag att jag vill dela med mig utav allting jag lär, jag vill ju att även mina kollegor skall få ta del utav fördelarna av att arbeta med pedagogisk dokumentation. Helst hade jag sett att alla fick denna möjlighet till att läsa kursen så att man stod på en likvärdig grund, det hade jag tyckt var det ultimata eftersom vi arbetar tillsammans med dessa barn och vi skall även utveckla verksamheten tillsammans. Detta genom att reflektera och diskutera kring dokumentationen då arbetet med ”pedagogisk dokumentation är ett kollektivt arbetsverktyg som bygger på ett gemensamt reflektionsarbete”
(Alexandersson, 1992; Schön, 1983) sid.15 i Varför pedagogisk dokumentation. Jag har gjort mitt bästa för att föra mina nyvunna kunskaper vidare, några citat ur boken har jag delat med mig utav. På sid. 17 skriver Wehner-Godée; ”Målet kan vara att få underlag för reflektioner och diskussioner med barn, pedagoger och föräldrar. Men det kan också tjäna som underlag i förändringsarbetet som sker mellan aktivitetstillfällena, av tidsstrukturen under dagen, den fysiska miljön, materialet och av de egna strategierna, dvs. att utveckla verksamheten”.
Jag kan känna att mina kollegor visar intresse och nyfikenhet inför detta, vilket gör att det känns väldigt bra. De läser även den litteratur som jag läst, vilket gör att vi kommer ett steg närmare den gemensamma grunden. Arbetet med pedagogisk dokumentation känner jag att vi kan börja nosa på, vi kan diskutera kring hur vi skall gå tillväga och finna de möjligheter som förhoppningsvis finns där till att kunna göra detta till i största mån ett gemensamt arbetssätt.

Den största frågan som kommer upp i våra diskussioner i arbetslaget är vad det är vi ska dokumentera? Är det leken, är det samtalen, tillsammans eller enskilt, ute eller inne?
Wehner-Godée tar upp detta i sin bok bl.a. genom Anna Barsottis resonemang om hur barnen sänder olika meddelanden till varandra. Hon menar att det är processen vi skall fokusera på, vad det är som gör att en aktivitet/samspel startar, själva handlandet, hur man löser problem som uppstår, och vad det är som sker. Hon skriver vidare att när det handlar om att se läroprocesserna så måste vi pedagoger kunna ”läsa, lyssna och känna av” det handlar åter igen om meddelanden i olika situationer, hon nämner även olika signaler från materialet, rummen, och ytorna. Hon menar att det är kommunikationen mellan dessa som skall dokumenteras. På sid. 28 skriver Wehner-Godée om John Deweys aktivitetspedagogik.
”Learning by doing” att det är genom att få göra saker, att få vara med och skapa, konstruera, experimentera, utforska, kommunicera, att vara aktiv, att få göra detta genom konstnärliga uttryckssätt. Att det är då som barn och elever lär. Det är dessa situationer som vi skall fånga, dokumentera, reflektera över och utveckla vidare. När jag läser detta så finner jag många gemensamma delar. Saker som vi skall fokusera på, det vi skall dokumentera. Processen är det första, hur går det till, vad händer. Problem som uppstår under processens gång är det andra, hur löser man dem, hur går man vidare. Och vad är produkten, hur blev det.

Det finns många sätt att dokumentera ett lärande på. Jag känner att vissa sätt är enklare än andra i den barngrupp jag arbetar i. Jag/vi använder oss mycket utav fotoramen, där synliggör vi främst för föräldrar vad barnen gör på förskolan. Oftast så har vi ett visst tema, just nu synliggör vi barnens innelek i olika situationer. Vi sätter även upp alster som barnen har gjort på väggar runt omkring inne på avdelningen. Till detta sätter vi upp läroplanstexter som visar på mål utifrån aktiviteten, varför vi gjorde det och vad de lär sig med aktiviteten. Vi använder även film som ett dokumentationsverktyg. Att filma barnen med hjälp utav Ipad tycker jag är ett enkelt och bra verktyg. Här får man med sig ljud, bild och rörelse samtidigt och kan enkelt se det om och om igen. Någonting som barnen tycker är väldigt roligt. I Att fånga lärandet sid. 85 diskuteras videokamerans fördelar. Lindahl 1998 skriver att;
” Med hjälp utav videodokumentationer blir det möjligt att spela upp händelseförloppet om och om igen. Vi får nya chanser att få syn på, reflektera över och återge det meningsbärande i vad som fängslar och upptar barnets intresse”. Diskussionen kring fördelarna fortsätter, det tas upp att just videokameran är ett bra verktyg för att kunna dokumentera små barns utveckling. Oftast hinner man inte med att skriva eller om man spelar in enbart ljud så kan det vara svårt att tyda vad som sägs. Något som jag kan känna igen mycket väl från min verksamhet. Videokameran på så sätt kan fånga upp olika delar samtidigt som man vid flera tillfällen kan gå tillbaka till.

Att använda sig utav papper och penna vid observation/dokumentation känner jag inte alltid fungerar. Det tar tid, tid som måste tas ifrån min koncentration på barnen och som gör att jag kanske missar viktiga små bitar. Men när jag läst kapitlet som berör detta så tycker jag att Malin Kjellander och Monica Johannesson har skapat ett dokumentationsprotokoll som kanske skulle fungera även för mig. Ett protokoll i tre delar där den första delen/spalten utgör vad barnet gör, den andra vad barnet säger och den tredje vad jag som pedagog säger eller mina egna reflektioner kring situationen. Jag tror på att fånga lärandet på olika sätt, att inte bara använda sig utav ett verktyg. Jag tror att man kan få syn på olika saker genom att olika verktyg får komplettera varandra.

Wehner-Godée skriver i boken om arbetet med pedagogisk dokumentation, att det tar tid. Tid som jag som pedagog måste avvara, jag måste prioritera, vad är det jag skall välja bort?
Den frågan känner jag gör mig lätt förvirrad, finns denna tid? När jag nu står här, med all ny kunskap så inser jag att det är på ett sådant här sätt jag vill arbeta. Men jag måste hejda mig, jag inser att jag och mitt arbetslag måste ta små steg i taget. Vi måste pröva oss fram och hitta ett sätt som fungerar för oss, för den barngrupp vi har samt den tid vi har att förfoga över.
Wehner-Godée skriver om att; ”Det är en stor fördel att tidigt börja öva sig att använda pedagogiska dokumentationer med hjälp av olika medier. Övning tar tid, och tid behövs för att lära sig fotografera eller att följa en process med videokamera, att komma tillrätta med ljudinspelare likväl som att lära sig teckna och anteckna” (sid 13). Arbetet med pedagogisk dokumentation är ingenting jag kan tro ska ske till fullo med en gång, även om jag vill, jag inser att det tar tid, det får ta tid, men jag är ett steg närmare än jag var förut.

En annan aspekt på pedagogisk dokumentation som jag tänkt mycket på och som diskuterats flitigt i arbetslaget är Varför vi ska göra det och för vem skall vi göra det? I boken Lusten att lära står att läsa på sid. 11 ”Observationer och dokumentationer syftar till att öka kunskapen om hur barn och lärare söker och konstruerar kunskap. Dokumentationen blir pedagogisk först när den sätts in och får verka i ett pedagogiskt sammanhang”. Det handlar inte bara om att få syn på barnens kunskapande, det handlar även om oss pedagoger att vi skall få syn på vårt arbete. Vår barnsyn, hur vi är i samspelet med barnen och hur vi erbjuder de olika lärandesituationerna. Lenz Taguchi tar upp i boken Varför pedagogisk dokumentation att vi som pedagoger kan få syn på vårt förhållningssätt gentemot barnen, men även vårt sätt att hantera kunskap och lärande och då också gentemot föräldrar och kolloger. Vi som pedagoger sätts också in i ett lärandeperspektiv då vi kan lära om hur vi fungerar kring de olika situationerna.

I Med läroplanen på fickan, Läroplan för förskolan lpfö 98/10 står att läsa om dokumentation. Det står om kvaliteten på förskolan, att den fortlöpande skall dokumenteras och utvärderas för att vi skall kunna skapa de bästa förutsättningarna för utveckling och lärande. För att kunna göra det måste vi dokumentera varje barns utveckling. Vi kan bland annat läsa; ”Arbetslaget ska kontinuerligt och systematiskt dokumentera, följa upp och analysera varje barns utveckling och lärande samt utvärdera hur förskolan tillgodoser barnens möjlighet att utvecklas och lär i enlighet med läroplanens mål och intentioner. Det står även  att; ”Arbetslaget skall dokumentera […] barns delaktighet och inflytande i dokumentation och utvärderingar, vad och hur barn har möjlighet att påverka och hur deras perspektiv, utforskande, frågor och idéer tas tillvara, och föräldrars inflytande i utvärderingar, vad och hur de har möjlighet att påverka samt hur deras perspektiv tas till vara” (s.56-57).  Vi dokumenterar barns lärande för att kunna se en utveckling, hur vi ska kunna gå vidare, vad som behöver göras. Vi dokumenterar också för att kunna göra barnen delaktiga i sitt lärande samt att kunna ge föräldrar insyn och möjlighet till inflytande. Lenz Taguchi tar upp i boken Varför pedagogisk dokumentation barns inflytande och att kunna ge dem makt över sitt eget lärande, att vara medkonstruktörer. Hon skriver att dokumentationen blir utgångspunkt för hur verksamheten skall gå framåt, dokumentation på barns arbete och tankar ligger till grund för fortsatt arbete vilket gör barnen till medkonstruktörer och de ges makt över sitt lärande.

Diskussionerna och reflektionerna kring pedagogisk dokumentation kan bli oändliga, nu har jag gjort ett försök att bena ut och förstå vad, hur och varför. Jag vill avsluta med att ta ett citat ur Lenz Taguchis bok Varför pedagogisk dokumentation; ”[…] utan diskussion och reflektion kring dokumentationen och arbetet, sker ingen utveckling och förändring, varken av det egna eller barnens arbete. Det räcker inte med att planera ett arbete och dokumentera det, sätta upp dokumentationen och sedan…arbetet avstannar. […] Dokumentationen skall vara ett underlag för våra reflektioner kring det som skett för att vi skall kunna ta nästa steg” (s.69-70).

Referenslista

Lenz Taguchi, H. (1997). Varför pedagogisk dokumentation?: om barnsyn, kunskapssyn och ett förändrat förhållningssätt till förskolans arbete. Stockholm: HLS

Wehner-Godée, C. (2010). Att fånga lärandet: pedagogisk dokumentation med hjälp av olika medier. Stockholm: Liber AB

Wiklund-Dahl, E. & Fortbildning i stockholm AB.  Med läroplanen på fickan: Lpfö 98/10. Göteborg: Drukk AB