Aldrig någonsin hade vi satt ord på vad en reflektion innebar eller vad den skulle leda till. Jag tycker även nu att titeln "Den svårfångade reflektionen" har en poäng. Att reflektera, diskutera sig fram med andra kan vem som helst göra, men att reflektera "på rätt sätt" veta vad poängen är med reflektionen och ha vissa ramar för hur det kan fungera kan vara ganska så svårfångat... Jag tycker att Peter Emsheimer beskriver på ett bra sätt i det inledande kapitlet s.7-11 vad reflektionen kan leda till. Han beskriver det med ord som "finna nya kombinationer, nya sätt att förstå sammanhang och bör leda till nya strukturer". I kapitlet som heter Reflektionsteorier ger även här Peter Emsheimer en tydlig bild av reflektionen. Han jämför på sid.35 ordet reflektion med "fundera, överväga, ta i beaktande och medvetandegöra".
Vidare i samma kapitel finns redogjort för olika teorier som jag tagit del utav och använt i mitt försök att skapa en bild utav reflektionen. Grimmett, Dewey och Schön pratar om att det är en specifik situation som är fokuset i reflektionen. Medans det i den Postmodernistiska reflektionen inte finns någon specifik situation, ingen verklightet, det är föreställningar och konstruktioner som diskuteras. I metareflektionen är det jag själv som ligger i fokus, vad gjorde jag, varför gjorde jag, hur gjorde jag? Inte situationen..
I kapitlet står även på sid.42 att "Vi kan inte se allt, vi ser givetvis selektivt och en viktig del av den reflekterande diskussionen bör därför röra hur man kan bättre synliggöra den situation man står inför i alla dess aspekter". Jag förstår inte riktigt teorin där det inte finns någon situation, att man föreställer sig i stället. Och hur skulle jag kunna göra det i min verksamhet? Att inte utgå från någon specifik situation tycker jag skulle vara för difust, för svårt att genomföra.
Jag kan tycka det är svårt att veta hur jag ska dokumentera på bästa sätt för att synliggöra målet, situationen. Om jag då inte har fotograferat eller filmat en viss situation så det är tydligt nog, hur ska jag då kunna reflektera kring situationen och nå en vidare utveckling? Jag måste alltså ha noga utvald dokumentation som visar ett tydligt fokus.. Detta gör att jag nu tänker på vad det är jag dokumenterar och att valet av dokumentationsmaterial är så viktigt för att det ska kunna ske en reflektion som leder till vidare utveckling och som då gör att det blir en pedagogisk dokumentation...?
Jag har inte bara förstått reflektionen bättre genom denna boken, även dokumentationen har för mig blivit tydligare. Dokumentation/pedagogisk dokumentation? Hur har dokumentationen blivit pedagogisk? Jag tror mig nu veta... Reflektionen är skillnaden.. Om jag t.ex. har dokumenterat genom en filmsnutt en matsituation för jag vill se hur barnens delaktighet är, och sedan diskuterar, funderar, med mina kollegor och kommer fram till att vi kan ändra vissa saker, låta barnen göra såhär i stället... då är det en pedagogisk dokumentation. Eller.... någon..?
Jag har tidigare nämnt att man reflekterar kring föreställningar och konstruktioner. Det var fler kapitel i boken som tog upp liknande. I kapitlet "Bild och bearbetning" s. 107 diskuterar Thomas Koppfeldt om att förändra bilden, att föreställa sig andra saker än vad bilden egentligen visar, han talar om "att vända tanken om - främmandegörande" . På sid. 122 går att läsa "... genom att ändra på något i en utsaga får den att visa sig i nya dager eller kunna relateras till något helt annat än vad den dittills gjort. Denna vändning öppnar för osäkerhet men också möjligheten att förstå annat, mer och kanske bättre. Vi kan därför genom att "flytta lådor" i en bild åstadkomma synvändor hos oss själva som betraktare vilket tycks utgöra grundtankar kring reflektion". För mig låter detta ganska märkligt. Jag har aldrig hittills arbetat på detta sätt så för mig är det överkurs. I vilka bilder ska jag tänka om? Förändra? Vad? Kan man göra detta i all dokumentation som gjorts med foto eller film? Hur kan jag göra?
Det kapitel som jag främst kände igen mig i och kunde relatera till min verksamhet var kapitel 1, "Att se dansen genom bilden - att se det sedan länge bekanta på ett nytt sätt".
Det är även denna form utav dokumentation som jag känner och tycker att jag kan använda på ett bra sätt i verksamheten tillsammans med barnen. Att för barnen visa film på dem själva gör att de får se sitt eget lärande. Se vad de gör, hur de gör, vad de inte gör, varför de gör som de gör, hur de ser ut och att de kan diskutera kring vad de ser. Det som de "bara gör" annars men inte ser. Precis som för Anna i kapitlet så fick hon se det som för henne är så självklart, som hon själv utövar, utifrån ett annat "verktyg". Hon fick se en dansvideo och göra en näranalys, hon såg saker som hon inte sett förr och kunde förstå ur ett annat perspektiv.
Boken har för mig återigen gett mig mycket eftertanke på vad det är jag dokumenterar. Vad det är jag sätter upp och visar/synliggör för föräldrar/kollegor. Att det spelar roll vilka bilder jag väljer med vilket syfte jag har. Det är viktigt att jag väljer tydliga bilder, vem är det, vad gör de, vad ser vi? I kapitlet "Bilder av mördaren" kan vi läsa om på sid. 94 bilders och bildtexters betydelse. Hasse Hansson skriver "Varje fotografi är stumt och talar genom bildtextens mun" (fritt efter Sontag 2001). En bild kan tolkas fritt, men så fort den får en bildtext kan ny mening ges. Jag som dokumenterar måste veta vad mitt syfte är och vara tydlig med det jag vill synliggöra.
Förhoppningsvis är reflektionen inte lika svårfångad längre!
Referenslista
Emsheimer, P., Hansson, H., Koppfeldt, T. (2005). Den svårfångade reflektionen. Lund: Studentlitteratur
Hej Ulrika, jag håller med dig, man tror sig veta vad man håller på med tills man läser om det och upptäcker att det inte alls är så man gör...Man lär sig på lärarhögskolan att reflektin är viktigt men man inser nu att man egentligen inte riktigt fick lära sig hur man ska göra. Denna kursen kanske ska vara med i lärarutbildningen? =)
SvaraRadera