På lördag är det dax att åka till kina. Det skall bli hur spännande som helst.
Följ gärna våran blogg om projektet, där skriver vi om projektets gång samt annat kul som hör till.
Titta gärna in på:
www.sverigemoterkinaiforskolan.blogspot.com
Hej!
torsdag 11 oktober 2012
onsdag 3 oktober 2012
Kina
Ni hao!
Om en och en halv vecka åker jag till Kina med jobbet. Förskolan är med i ett Atlasprojekt.
Jag kommer självklart ha med mig min padda, vi kommer filma, ta kort, blogga och Skypa. Och allt detta kan jag ju göra med mitt fantastiska verktyg.
Zai jian
Om en och en halv vecka åker jag till Kina med jobbet. Förskolan är med i ett Atlasprojekt.
Jag kommer självklart ha med mig min padda, vi kommer filma, ta kort, blogga och Skypa. Och allt detta kan jag ju göra med mitt fantastiska verktyg.
Zai jian
tisdag 2 oktober 2012
Min resa med iPaden
Kursavslutning imorgon.... Redan? Till att börja med vill jag säga att detta året har gått ofantligt fort, det känns som det inte var så längesedan man satt på kursuppstarten med sin nya kompis i handen och sådär lagom snurrig. Nu har det gått ett år på kursen och jag är full utav massa nya och roliga lärdomar. Men min resa har har precis börjat, det är nu jag håller på att tillsammans med barnen pröva och utforska min nya kunskap.
Till att börja med så har jag lärt mig ett helt nytt verktyg, ett verktyg som tycker jag har förändrat verksamheten och tillfört massor med nya upptäckter. Denna iPad som jag just nu sitter och skriver på används dagligen i min verksamhet. Jag filmar, tar kort, skriver, söker information, mailar, och en hel del annat. Den kan ju allt! Den är fantastisk!
Den andra stora lärdomen för mig har varit att synen på pedagogisk dokumentation, innebörden utav vad det är för någonting har förändrats. Jag har lärt mig att pedagogisk dokumentation är så mycket mer än bara dokumentation. Det är en djupare dokumentation som man bearbetar, samtalar om, reflekterat kring och använder till att föra arbetet vidare. Bygga verksamheten kring. Det räcker inte att jag fotograferar eller filmar och sätter upp på väggar för att synliggöra, jag måste göra någonting med dokumentationen. Jag måste analysera vad det är jag ser, vad är det jag hör, visa för barnen och reflektera med dem, låta de berätta sin historia för att få reda på vad det är som är intressant just nu, för att upptäcka brister mm och kunna arbeta med just detta, att föra arbetet vidare och kunna planera verksamheten. Reflektion har varit ett centralt begrepp genom hela kursen och det är det som jag nu anser att den pedagogiska dokumentationen bygger på. Att reflektera kring den dokumentation man gjort.
Jag har under kursens gång läst en hel del intressant litteratur. Litteratur som hjälp mig i mitt lärande att djupare förstå dels den pedagogiska dokumentationen men också hur jag fångar lärandet på bästa sätt. Jag har läst litteratur samt bearbetat den kring portfolio och även arbetat med manus och dramaturgi för film. Detta har varit några utav momenten i kursen. Jag har förutom att genomgående skapa förståelse kring pedagogisk dokumentation arbetat med att göra ett eget radioprogram. Jag har lärt mig använda ett program som heter GarageBand samt använt det till att spela in ljud och bygga upp mitt egna Padcast. Detta tycker jag var ett kul sätt att pröva att spela in ljud och att göra någonting mer med det. Ett enkelt sätt att intervjua barn och skapa egna små dokumentationer med ljud och musik. Jag har även fördjupat mina kunskaper kring portfolio. I och med att vi har arbetat med det i kursen så har jag och mitt arbetslag utvecklat vårt portfolioarbete i vår verksamhet. Jag har tagit del utav ett program som heter Keynote som vi tillsammans har börjat använda. Varje barn har fått en egen mapp, en presentation men bilder, filmer och texter. Detta har blivit en dokumentation utav barnens läsande och deras tid på förskolan. Denna presentation har vi sedan använt på samtal med föräldrarna, ett mycket uppskattat verktyg som visar på så mycket mer än bara några bilder och ett samtal som man hade innan.
Även barnen tycker det har varit ett roligt sätt att se sig själv på, att få upptäcka sitt lärande och vara med och reflektera och samtala kring.
Jag har lärt mig en hel del om film, filmens historia, uppbyggnad och framför allt jag har fått göra min egna film. Detta tycker jag har varit en intressant uppgift, men också den mest krävande. Det var många olika delar och det tog sin tid. Men nu vet jag hur man startar upp ett filmprojekt, att man börjar med en synopsis och går vidare med manus och bildmanus, filmning och redigering. Jag har lärt mig programmet iMovie. Ett bra och ganska så enkelt program som man kan arbeta med tillsammans med barnen. Jag har använt mig en hel det utav det programmet, gjort små filmsnuttar tillsammans med barnen, presentationer för föräldrar och små roliga filmer för att testa på. Detta är ett program som barnen uppskattar mycket då de kan filma och ta kort själva och med lite handledning lägga på lite roliga ljudeffekter och musik.
Jag har tagit del utav mediarådet och några utav deras publikationer. Mycket intressant tycker jag det
var att få inblick i hur mycket våra barn använder sig utav olika medier. Mediers påverkan i lärmiljöer har varit den sista uppgiften jag redovisat. Alla barn påverkas utav allt de upplever, det kan vara både negativt och positivt påverkade. Jag anser att det finns vissa viktiga delar i barns lärande i ock kring olika medier. En viktig del är vuxnas inblandning, att vi fungerar som medskapare och vägledare. Att barnen har oss vuxna där att samtala och reflektera kring deras nya intryck och upplevelser. Jag har lärt mig ett helt nytt verktyg och med det har det kommit flera nya program där vi kan ta del utav ännu mer information och ännu fler lärsituationer.
Jag har under kursens gång prövat och experimenterat med min iPad både ensam, tillsammans med kollegor och tillsammans med barn. Jag har upptäckt iPadens alla bra egenskaper och gillar verkligen detta verktyg. Jag har upplevt hur spännande barnen tycker att den är och oj vad duktiga de är.
Jag tycket det är ett fantastiskt verktyg därför att man kan göra så mycket olika saker med den. I en och samma verktyg. Jag kan filma, ta kort, skriva på en och samma gång om jag vill. Lättare kan det väl inte bli? Eller...? :)
När jag nu ser tillbaka på året som gått så förstår jag hur mycket jag lärt mig, det är helt fantastiskt. Nu skall jag ut och stå på egna ben, jag tror det kommer gå fint. Jag har ju denna kursen i bagaget samt ett helt gäng med nyfikna, fantasifulla och duktiga barn att utforska vidare med.
Jag vill tacka för en jättebra kurs, och rikta ett speciellt stort tack till alla lärare på kursen som gjort det möjligt för mig att lära mig så mycket. TACK!
Och tack till de kollegor som stått ut med mig under kursens gång och som fått ställa upp på både det ena och det andra. TACK!
Tack för mig
Till att börja med så har jag lärt mig ett helt nytt verktyg, ett verktyg som tycker jag har förändrat verksamheten och tillfört massor med nya upptäckter. Denna iPad som jag just nu sitter och skriver på används dagligen i min verksamhet. Jag filmar, tar kort, skriver, söker information, mailar, och en hel del annat. Den kan ju allt! Den är fantastisk!
Den andra stora lärdomen för mig har varit att synen på pedagogisk dokumentation, innebörden utav vad det är för någonting har förändrats. Jag har lärt mig att pedagogisk dokumentation är så mycket mer än bara dokumentation. Det är en djupare dokumentation som man bearbetar, samtalar om, reflekterat kring och använder till att föra arbetet vidare. Bygga verksamheten kring. Det räcker inte att jag fotograferar eller filmar och sätter upp på väggar för att synliggöra, jag måste göra någonting med dokumentationen. Jag måste analysera vad det är jag ser, vad är det jag hör, visa för barnen och reflektera med dem, låta de berätta sin historia för att få reda på vad det är som är intressant just nu, för att upptäcka brister mm och kunna arbeta med just detta, att föra arbetet vidare och kunna planera verksamheten. Reflektion har varit ett centralt begrepp genom hela kursen och det är det som jag nu anser att den pedagogiska dokumentationen bygger på. Att reflektera kring den dokumentation man gjort.
Jag har under kursens gång läst en hel del intressant litteratur. Litteratur som hjälp mig i mitt lärande att djupare förstå dels den pedagogiska dokumentationen men också hur jag fångar lärandet på bästa sätt. Jag har läst litteratur samt bearbetat den kring portfolio och även arbetat med manus och dramaturgi för film. Detta har varit några utav momenten i kursen. Jag har förutom att genomgående skapa förståelse kring pedagogisk dokumentation arbetat med att göra ett eget radioprogram. Jag har lärt mig använda ett program som heter GarageBand samt använt det till att spela in ljud och bygga upp mitt egna Padcast. Detta tycker jag var ett kul sätt att pröva att spela in ljud och att göra någonting mer med det. Ett enkelt sätt att intervjua barn och skapa egna små dokumentationer med ljud och musik. Jag har även fördjupat mina kunskaper kring portfolio. I och med att vi har arbetat med det i kursen så har jag och mitt arbetslag utvecklat vårt portfolioarbete i vår verksamhet. Jag har tagit del utav ett program som heter Keynote som vi tillsammans har börjat använda. Varje barn har fått en egen mapp, en presentation men bilder, filmer och texter. Detta har blivit en dokumentation utav barnens läsande och deras tid på förskolan. Denna presentation har vi sedan använt på samtal med föräldrarna, ett mycket uppskattat verktyg som visar på så mycket mer än bara några bilder och ett samtal som man hade innan.
Även barnen tycker det har varit ett roligt sätt att se sig själv på, att få upptäcka sitt lärande och vara med och reflektera och samtala kring.
Jag har lärt mig en hel del om film, filmens historia, uppbyggnad och framför allt jag har fått göra min egna film. Detta tycker jag har varit en intressant uppgift, men också den mest krävande. Det var många olika delar och det tog sin tid. Men nu vet jag hur man startar upp ett filmprojekt, att man börjar med en synopsis och går vidare med manus och bildmanus, filmning och redigering. Jag har lärt mig programmet iMovie. Ett bra och ganska så enkelt program som man kan arbeta med tillsammans med barnen. Jag har använt mig en hel det utav det programmet, gjort små filmsnuttar tillsammans med barnen, presentationer för föräldrar och små roliga filmer för att testa på. Detta är ett program som barnen uppskattar mycket då de kan filma och ta kort själva och med lite handledning lägga på lite roliga ljudeffekter och musik.
Jag har tagit del utav mediarådet och några utav deras publikationer. Mycket intressant tycker jag det
var att få inblick i hur mycket våra barn använder sig utav olika medier. Mediers påverkan i lärmiljöer har varit den sista uppgiften jag redovisat. Alla barn påverkas utav allt de upplever, det kan vara både negativt och positivt påverkade. Jag anser att det finns vissa viktiga delar i barns lärande i ock kring olika medier. En viktig del är vuxnas inblandning, att vi fungerar som medskapare och vägledare. Att barnen har oss vuxna där att samtala och reflektera kring deras nya intryck och upplevelser. Jag har lärt mig ett helt nytt verktyg och med det har det kommit flera nya program där vi kan ta del utav ännu mer information och ännu fler lärsituationer.
Jag har under kursens gång prövat och experimenterat med min iPad både ensam, tillsammans med kollegor och tillsammans med barn. Jag har upptäckt iPadens alla bra egenskaper och gillar verkligen detta verktyg. Jag har upplevt hur spännande barnen tycker att den är och oj vad duktiga de är.
Jag tycket det är ett fantastiskt verktyg därför att man kan göra så mycket olika saker med den. I en och samma verktyg. Jag kan filma, ta kort, skriva på en och samma gång om jag vill. Lättare kan det väl inte bli? Eller...? :)
När jag nu ser tillbaka på året som gått så förstår jag hur mycket jag lärt mig, det är helt fantastiskt. Nu skall jag ut och stå på egna ben, jag tror det kommer gå fint. Jag har ju denna kursen i bagaget samt ett helt gäng med nyfikna, fantasifulla och duktiga barn att utforska vidare med.
Jag vill tacka för en jättebra kurs, och rikta ett speciellt stort tack till alla lärare på kursen som gjort det möjligt för mig att lära mig så mycket. TACK!
Och tack till de kollegor som stått ut med mig under kursens gång och som fått ställa upp på både det ena och det andra. TACK!
Tack för mig
Mediers påverkan i lärmiljöer
Att alla slags medier påverkar barn, det kan vi vara överrens om. Men det är just hur barnen blir påverkade som är intressant. Och det har vi flera olika teorier om.
Barnen idag har ett mycket större utbud utav olika slags medier än vad de hade tidigare. Den tekniska utvecklingen hänger knappt jag med i, och denna verklighet skall jag erbjuda barnen. Det finns både mer teknik, mer media och fler tillfällen att komma i kontakt med dessa.
I läroplanen för förskolan står att läsa att jag som pedagog skall erbjuda olika slags tekniker och medier. Att barnen skall få uppleva, pröva och reflektera över dessa. Mitt uppdrag är att förbereda dem för framtiden så som den ser ut nu med allt vad det innebär, nya tekniker och mångfalden utav medieströmmar. Att ge barnen en första introduktion.
Detta ställer lite kvar på mig som pedagog också, jag känner att jag kan inte lära ut, eller introducera någonting som jag känner mig obekväm, osäker med. Jag måste alltså ha gjort mig kompis med dessa tekniker och prövat de olika medierna för att kunna före det vidare.
Barnen kommer ständigt i kontakt med olika medier och tekniker, både på förskolan, i hemmet och även utanför, i staden, på bussen, i affären, var man än kan tänka sig. Denna utveckling kan inte vi påverka på något sätt, det gäller att vi hänger med på tåget.
Jag har valt att ta del utav Småungar och medier 2010 då denna undersökning berör barn i de åldrar som jag arbetar med. Det fanns mycket intressant att ta del utav. Jag tycker det var intressant att ta del utav de procentsatser de presenterade i skriften. Jag som själv inte har några barn fick en inblick i hur mycket barn egentligen använder media i de former som var aktuella. "Tv är det medium som barnen börjar använda allra tidigast och är den överlägset populäraste medieformen bland alla i denna studie, 73 % av samtliga tittar på tv varje dag och 93 % flera gånger i veckan. För det andra är Bolibompa både det överlägset populäraste tv-programmet och den ojämförligt populäraste sajten bland samtliga (46 % brukar titta och 30 % besöka sajten). Det är visserligen allra populärast bland de yngre,
men står i en särställning även bland de äldre barnen.
Att barn konsumerar medier i alla de olika former är bevisat. Även de allra minsta barnen tar del utav det utbud som finns. För många är det säkert ett genuint intresse och för andra kanske bara ett rent tidsfördriv.
Vad jag kan tycka är viktigt är att föräldrar och andra vuxna är medspelare, att de konsumerar tillsammans med sitt barn. Mycket utav det som erbjuds idag på tv, internet, spel osv. är pedagogiskt material, men visst finns det mycket annat med. Det är här jag tycker det är viktigt att föräldrar och andra vuxna hjälper barnet i all den media som barnet är mitt uppe i. Lär tillsammans, förklarar, diskuterar och samtalar. Alla barn påverkas utav det som de upplever, om det inte finns en vuxen att tillgå kanske mycket kan uppfattas på ett sätt som inte skulle gynna barnen. Jag kan i texten Småungar och medier 2010 ta del utav vad föräldrarna tycker om sitt barns kunsumerande utav olika medier.
Det går ochså att läsa att föräldrarna till de yngre barnen tillbringar mer tid med sina barn framför de olika medierna och samtalar med dem om medieinnehållet. De äldre barnen då? De behöver säkerligen också bearbeta sina intryck och tankar som de får, att mediernas påverkan blir positiv. Jag hoppas att de föräldrarna och andra vuxna finns där med.
På förskolan kommer barnen i kontakt med många olika medier och digitala verktyg. Vi har datorer, kameror, iPads, smartboard osv. Dessa olika medier använder vi dagligen i verksamheten och barnen får pröva och vara medforskare hela tiden. Jag förbluffas utav hur snabbt de lär sig och tar till sig den nya tekniken samt hur intressant de tycker att det är. Här är jag hela tiden medforskare och skapar ett positivt mediabruk. Här lär sig barnen även tillsammans och utav varandra. De samtalar om sina intryck och det upplevada och kan bearbeta det tillsammans. Jag tycker att de digitala verktygen som vi använder oss utav i förskolan är mycket bra. Jag har genom denna kursen lärt mig hur jag kan använda iPaden på ett bra och pedagogiskt sätt, någonting som jag nu tillsammans med barnen håller på att utforska.
Medierådet (2010) Småungar & Medier
Barnen idag har ett mycket större utbud utav olika slags medier än vad de hade tidigare. Den tekniska utvecklingen hänger knappt jag med i, och denna verklighet skall jag erbjuda barnen. Det finns både mer teknik, mer media och fler tillfällen att komma i kontakt med dessa.
I läroplanen för förskolan står att läsa att jag som pedagog skall erbjuda olika slags tekniker och medier. Att barnen skall få uppleva, pröva och reflektera över dessa. Mitt uppdrag är att förbereda dem för framtiden så som den ser ut nu med allt vad det innebär, nya tekniker och mångfalden utav medieströmmar. Att ge barnen en första introduktion.
Detta ställer lite kvar på mig som pedagog också, jag känner att jag kan inte lära ut, eller introducera någonting som jag känner mig obekväm, osäker med. Jag måste alltså ha gjort mig kompis med dessa tekniker och prövat de olika medierna för att kunna före det vidare.
Barnen kommer ständigt i kontakt med olika medier och tekniker, både på förskolan, i hemmet och även utanför, i staden, på bussen, i affären, var man än kan tänka sig. Denna utveckling kan inte vi påverka på något sätt, det gäller att vi hänger med på tåget.
Jag har valt att ta del utav Småungar och medier 2010 då denna undersökning berör barn i de åldrar som jag arbetar med. Det fanns mycket intressant att ta del utav. Jag tycker det var intressant att ta del utav de procentsatser de presenterade i skriften. Jag som själv inte har några barn fick en inblick i hur mycket barn egentligen använder media i de former som var aktuella. "Tv är det medium som barnen börjar använda allra tidigast och är den överlägset populäraste medieformen bland alla i denna studie, 73 % av samtliga tittar på tv varje dag och 93 % flera gånger i veckan. För det andra är Bolibompa både det överlägset populäraste tv-programmet och den ojämförligt populäraste sajten bland samtliga (46 % brukar titta och 30 % besöka sajten). Det är visserligen allra populärast bland de yngre,
men står i en särställning även bland de äldre barnen.
Att barn konsumerar medier i alla de olika former är bevisat. Även de allra minsta barnen tar del utav det utbud som finns. För många är det säkert ett genuint intresse och för andra kanske bara ett rent tidsfördriv.
Vad jag kan tycka är viktigt är att föräldrar och andra vuxna är medspelare, att de konsumerar tillsammans med sitt barn. Mycket utav det som erbjuds idag på tv, internet, spel osv. är pedagogiskt material, men visst finns det mycket annat med. Det är här jag tycker det är viktigt att föräldrar och andra vuxna hjälper barnet i all den media som barnet är mitt uppe i. Lär tillsammans, förklarar, diskuterar och samtalar. Alla barn påverkas utav det som de upplever, om det inte finns en vuxen att tillgå kanske mycket kan uppfattas på ett sätt som inte skulle gynna barnen. Jag kan i texten Småungar och medier 2010 ta del utav vad föräldrarna tycker om sitt barns kunsumerande utav olika medier.
"I huvudsak anser föräldrarna att tv har positiv effekt på deras barn. Föräldrarna gör
i stort sett samma bedömningar oavsett barnens ålder. 81 % av föräldrarna anser
att tv ”gör att barnet lär sig bra saker”, 74 % menar att tv ”är roligt och avkopplande
för barnet” och 50 % svarar att tv ”stimulerar barnets fantasi”. Det går ochså att läsa att föräldrarna till de yngre barnen tillbringar mer tid med sina barn framför de olika medierna och samtalar med dem om medieinnehållet. De äldre barnen då? De behöver säkerligen också bearbeta sina intryck och tankar som de får, att mediernas påverkan blir positiv. Jag hoppas att de föräldrarna och andra vuxna finns där med.
På förskolan kommer barnen i kontakt med många olika medier och digitala verktyg. Vi har datorer, kameror, iPads, smartboard osv. Dessa olika medier använder vi dagligen i verksamheten och barnen får pröva och vara medforskare hela tiden. Jag förbluffas utav hur snabbt de lär sig och tar till sig den nya tekniken samt hur intressant de tycker att det är. Här är jag hela tiden medforskare och skapar ett positivt mediabruk. Här lär sig barnen även tillsammans och utav varandra. De samtalar om sina intryck och det upplevada och kan bearbeta det tillsammans. Jag tycker att de digitala verktygen som vi använder oss utav i förskolan är mycket bra. Jag har genom denna kursen lärt mig hur jag kan använda iPaden på ett bra och pedagogiskt sätt, någonting som jag nu tillsammans med barnen håller på att utforska.
Medierådet (2010) Småungar & Medier
onsdag 12 september 2012
Ge aldrig upp!
Nu har jag löst mitt tidigare problem med bilderna, riktigt nöjd.
Man ska tydligen aldrig ge sig!
Man ska tydligen aldrig ge sig!
Problem?!?
Nu skulle jag lägga in bilder till föregående inlägg genom bloggpress, och så funkar det inte just nu. Åh!
Vad det är för fel vet jag inte. Det betyder att det får bli lite problemlösning imorgon på jobbet.
I annat fall får jag lägga över bilder från paddan till datorn på jobbet och lägga in dem i inlägget därifrån.
Det kommer bilder, var lugna!
Hej! :)
Vad det är för fel vet jag inte. Det betyder att det får bli lite problemlösning imorgon på jobbet.
I annat fall får jag lägga över bilder från paddan till datorn på jobbet och lägga in dem i inlägget därifrån.
Det kommer bilder, var lugna!
Hej! :)
Filmens gång - Russinhissen
Att ha filmprojekt som uppgift har varit både skrämmande och roligt. Skrämmande för att jag inte från början litade på min egen kompetens, kommer jag att kunna göra detta? Hur ska jag kunna synliggöra lärande på ett tydligt sätt? Uppgiften i sig var ganska stor, många delar som skulle bilda en helhet, slutresultatet. Men... Man kan mer än man tror! För mig var dilemmat också att komma igång. Jag gick och tänkte på den här filmen många veckor innan jag ens hade någon idé. Då hade jag tänkt fram och tillbaka, men ingenting hade jag fastnat för. Hm...? Jag pratade med kollegor och fick tips och sedan, vips så hade min idè kläckts. Inte förens då kunde jag känna att det skulle bli kul att göra en egen film. Att få ta del utav Thomas Granaths bok Manus och dramaturgi för film, och sedan själv få arbeta med det han skriver om, att arbeta fram filmen, det har varit en upplevelse. Nu såhär i efterhand kan jag själv ge mig en klapp på axeln att jag tog mig igenom den skrämmande biten, att jag benade upp den och tog mig vidare. Det krävdes bara för min del lite mer kunskap kring filmskapande och att jag fick tillbaka tron på att jag skulle klara detta. Inte att förglömma alla härliga kollegor som stöttat och funnits där när jag har velat bolla ideér mm. I Granaths bok s. 36 kan vi läsa om själva idén, att vi ska ta tillvara på den, känna på den, pröva den, fungerar det här osv. Det hade jag nu gjort fram och tillbaka och tillslut hittade jag någonting som jag trodde på.
När jag väl hade min idé färdig i huvudet så hade jag även filmens titel färdig. Jag hade bestämt mig för att jag skulle göra ett experiment, att visa på barns tankegångar före, under och efter själva uppgiften. Ett sätt att tydligt kunna visa på lärande. Syftet med filmen var även att inspirera och väcka intresse. Experiment är någonting som jag tycker är intressant. Här sätter man verkligen igång barns tankar, och jösses, tänker gör de! Nu ville jag ju göra filmen med mina kollegor som skådespelare, alltså blev det ett förväxt barn på ca fem år och en pedagog. I och med att man har prövat olika experiment med barn så vet man ungefär hur deras tankegångar och diskussioner kan gå. Detta blev filmens manus. Experimentet jag valde var russinhissen, alltså, filmen fick titeln Russinhissen.
Efter att själva idén fanns var nästa steg att göra en synopsis. Granath skriver på s.42 att synopsis är en kortfattad beskrivning av huvuddragen i den historia man tänker skriva.
Den innehåller titel, syftet med filmen, vad är det jag vill med min film, vilken form den skall ha, t.ex. inspirationsfilm som jag valde, målgrupp, vilka vänder sig filmen till, längden på filmen, vilka karaktärer skall jag ha med, vilken miljö filmen utspelar sig i, vilka material som behövs samt en kortfattad resumé utav filmen.
Nästa steg i filmprojektet var att göra ett bildmanus. Idén var färdig och nerskriven, en synopsis var framarbetad, nu skulle jag klä min idé i bilder. Granath har tagit med ett citat på s. 26 som jag tycker är väldigt bra, "Ett filmmanus är för en film vad en kokong är för en fjäril" Jean-Claude Carrière.
Nu arbetade jag fram en handling med hjälp utav bilder och text som senare skulle bli en berättelse. Granath beskriver det som "informationskällor som tillsammans skapar den filmiska upplevelsen". Alltså en beskrivning utav människan, miljön, kläder, ljud, dialog, bildformat mm. Vad är det man ser?, Hur ser man det?, och Vad gör man? är frågor som beskrivs här. Granath beskriver det som en handlingsplan för fortsatt arbete med manus och själva filmandet.
Här bestämde jag nu bland annat vilka bildutsnitt de olika scenerna skulle ha, om det skulle vara helbild, halvbild, närbild, extrem närbild osv. Jag har valt att visa två bilder som säger ganska mycket, närbilder ur en scen där barnet gör en mycket intressant upptäckt. Bilderna säger ganska mycket och de beskriver barnets känsla och upptäckt på ett intressant sätt. Detta var ju någonting som jag verkligen ville fånga med min film, gör man experiment med barn så vet man hur mycket nya upptäckter, tankar, reflektioner, aha upplevelser som kommer fram.
Efter bildmanuset började jag skissa på ett manus till filmen. Här ville jag få med så mycket som möjligt för att på bästa sätt kunna spegla verkligheten. Skådespelarna fick verkligen gå in i sina roller. Och detta gjorde de med bravur. Att bli fem år igen, och dessutom på beställning, krävs ett visst mod.
Resultatet blev det bästa och kul hade vi.
Manuset tog ett tag att arbeta fram, jag ville ju som sagt spegla verkligheten så bra som möjligt. Granath pratar om att kroppsspråket är en viktig del, blickar, gester och grimaser talar ett färgrikt språk. Detta hade jag med mig i min tankegång när jag skrev manuset, jag ville använda mycket kroppsspråk i min dialog. Han beskriver vidare på s. 87 "Replikerna i en dialog har flera funktioner: att förmedla det förflutna, det närvarande och det kommande". Pedagogens roll i filmen är bland annat att leda barnet framåt i sin lärprocess, hon ställer t.ex. öppna frågor där en dialog kommer igång. I filmen får man även vid några tillfällen höra barnets tankar utan att pedagogen har varit delaktig. Manuset blev klart och det var dax att börja filma.
Jag förstår nu i efterhand, efter att ha gjort allting, vikten av de olika delarna i en film. Att ha gjort allt "förarbete" innan man börjat filma. Att det finns ett bildmanus och att mauset var klart. Nu var det "bara" att sätta ihop de delar jag arbetat fram, de fungerade verkligen som en handlingsplan som Granath beskrev det.
Själva filmandet blev väldigt roligt, det blev en del omtagningar och en del fnissande. Men det var ju också en del i processen. Jag tyckte att jag fick fram budskapet, att syftet framgick. Filmen visade en presentation, det blev en vändpunkt som ledde till en fördjupning och en konlikt, ytterligare en vändpunkt uppstod och senare en konfliktupptrappning, som ledde till återigen en vändpunkt och slutligen en konfliktlösning. Filmen lyckades följa den tänkta berättarkurvan och målet var nära.
Efter att jag filmat och var nöjd, återstod arbetet med att klippa ihop filmen, lägga till stillbilder, ljudeffekter, temamusik och text. Detta hade jag testat innan, gjort egna små filmsnuttar för att lära mig programmet, men även använt mig utav det i verksamheten. Detta tyckte jag var den roligaste biten. Filmen blev klar!
Nästa uppgift var att länka ut den på bloggen, vilket var nytt för mig. Hade själv aldrig lagt ut någonting på Youtube och inte heller länkat youtube från bloggen. Det blev en del pyssel med det, det blev konstigt när man laddade upp filmen på ett youtubekonto (gmail) och sedan loggade in på bloggen med ett annat konto (hotmail) då fanns inte youtubeklippet att tillgå. Hm.....? Men efter att ha prövat olika varianter och tagit hjälp av kollegor löste vi problemet.
Har jag lärt mig någonting? JA det har jag :) Jag har tagit lärdom om hur en film byggs upp, från början till slut. Jag har själv producerat en film med alla de delar som det innebär, det hade jag aldrig tidigare gjort.
Jag har fördjupat mig ännu mer i verktyget iMovie, som verkligen är ett toppen program.
Så nu såhär i slutet på filmprojektet kan jag säga, att det har varit lärorikt och när jag väl kom igång även en rolig uppgift.
När jag väl hade min idé färdig i huvudet så hade jag även filmens titel färdig. Jag hade bestämt mig för att jag skulle göra ett experiment, att visa på barns tankegångar före, under och efter själva uppgiften. Ett sätt att tydligt kunna visa på lärande. Syftet med filmen var även att inspirera och väcka intresse. Experiment är någonting som jag tycker är intressant. Här sätter man verkligen igång barns tankar, och jösses, tänker gör de! Nu ville jag ju göra filmen med mina kollegor som skådespelare, alltså blev det ett förväxt barn på ca fem år och en pedagog. I och med att man har prövat olika experiment med barn så vet man ungefär hur deras tankegångar och diskussioner kan gå. Detta blev filmens manus. Experimentet jag valde var russinhissen, alltså, filmen fick titeln Russinhissen.
Efter att själva idén fanns var nästa steg att göra en synopsis. Granath skriver på s.42 att synopsis är en kortfattad beskrivning av huvuddragen i den historia man tänker skriva.
Den innehåller titel, syftet med filmen, vad är det jag vill med min film, vilken form den skall ha, t.ex. inspirationsfilm som jag valde, målgrupp, vilka vänder sig filmen till, längden på filmen, vilka karaktärer skall jag ha med, vilken miljö filmen utspelar sig i, vilka material som behövs samt en kortfattad resumé utav filmen.
Nästa steg i filmprojektet var att göra ett bildmanus. Idén var färdig och nerskriven, en synopsis var framarbetad, nu skulle jag klä min idé i bilder. Granath har tagit med ett citat på s. 26 som jag tycker är väldigt bra, "Ett filmmanus är för en film vad en kokong är för en fjäril" Jean-Claude Carrière.
Nu arbetade jag fram en handling med hjälp utav bilder och text som senare skulle bli en berättelse. Granath beskriver det som "informationskällor som tillsammans skapar den filmiska upplevelsen". Alltså en beskrivning utav människan, miljön, kläder, ljud, dialog, bildformat mm. Vad är det man ser?, Hur ser man det?, och Vad gör man? är frågor som beskrivs här. Granath beskriver det som en handlingsplan för fortsatt arbete med manus och själva filmandet.
Här bestämde jag nu bland annat vilka bildutsnitt de olika scenerna skulle ha, om det skulle vara helbild, halvbild, närbild, extrem närbild osv. Jag har valt att visa två bilder som säger ganska mycket, närbilder ur en scen där barnet gör en mycket intressant upptäckt. Bilderna säger ganska mycket och de beskriver barnets känsla och upptäckt på ett intressant sätt. Detta var ju någonting som jag verkligen ville fånga med min film, gör man experiment med barn så vet man hur mycket nya upptäckter, tankar, reflektioner, aha upplevelser som kommer fram.
Efter bildmanuset började jag skissa på ett manus till filmen. Här ville jag få med så mycket som möjligt för att på bästa sätt kunna spegla verkligheten. Skådespelarna fick verkligen gå in i sina roller. Och detta gjorde de med bravur. Att bli fem år igen, och dessutom på beställning, krävs ett visst mod.
Resultatet blev det bästa och kul hade vi.
Manuset tog ett tag att arbeta fram, jag ville ju som sagt spegla verkligheten så bra som möjligt. Granath pratar om att kroppsspråket är en viktig del, blickar, gester och grimaser talar ett färgrikt språk. Detta hade jag med mig i min tankegång när jag skrev manuset, jag ville använda mycket kroppsspråk i min dialog. Han beskriver vidare på s. 87 "Replikerna i en dialog har flera funktioner: att förmedla det förflutna, det närvarande och det kommande". Pedagogens roll i filmen är bland annat att leda barnet framåt i sin lärprocess, hon ställer t.ex. öppna frågor där en dialog kommer igång. I filmen får man även vid några tillfällen höra barnets tankar utan att pedagogen har varit delaktig. Manuset blev klart och det var dax att börja filma.
Jag förstår nu i efterhand, efter att ha gjort allting, vikten av de olika delarna i en film. Att ha gjort allt "förarbete" innan man börjat filma. Att det finns ett bildmanus och att mauset var klart. Nu var det "bara" att sätta ihop de delar jag arbetat fram, de fungerade verkligen som en handlingsplan som Granath beskrev det.
Själva filmandet blev väldigt roligt, det blev en del omtagningar och en del fnissande. Men det var ju också en del i processen. Jag tyckte att jag fick fram budskapet, att syftet framgick. Filmen visade en presentation, det blev en vändpunkt som ledde till en fördjupning och en konlikt, ytterligare en vändpunkt uppstod och senare en konfliktupptrappning, som ledde till återigen en vändpunkt och slutligen en konfliktlösning. Filmen lyckades följa den tänkta berättarkurvan och målet var nära.
Efter att jag filmat och var nöjd, återstod arbetet med att klippa ihop filmen, lägga till stillbilder, ljudeffekter, temamusik och text. Detta hade jag testat innan, gjort egna små filmsnuttar för att lära mig programmet, men även använt mig utav det i verksamheten. Detta tyckte jag var den roligaste biten. Filmen blev klar!
Nästa uppgift var att länka ut den på bloggen, vilket var nytt för mig. Hade själv aldrig lagt ut någonting på Youtube och inte heller länkat youtube från bloggen. Det blev en del pyssel med det, det blev konstigt när man laddade upp filmen på ett youtubekonto (gmail) och sedan loggade in på bloggen med ett annat konto (hotmail) då fanns inte youtubeklippet att tillgå. Hm.....? Men efter att ha prövat olika varianter och tagit hjälp av kollegor löste vi problemet.
Har jag lärt mig någonting? JA det har jag :) Jag har tagit lärdom om hur en film byggs upp, från början till slut. Jag har själv producerat en film med alla de delar som det innebär, det hade jag aldrig tidigare gjort.
Jag har fördjupat mig ännu mer i verktyget iMovie, som verkligen är ett toppen program.
Så nu såhär i slutet på filmprojektet kan jag säga, att det har varit lärorikt och när jag väl kom igång även en rolig uppgift.
Fånga lärprocesser med pedagogisk dokumentation
Idag 12 september är det Studiedag. Ämnet är pedagogisk dokumentation, tydligen ett hett ämne ;)
Dagen har börjat med föreläsning med Katarina Larsson, mycket intressant. Kul att få fördjupa sig ännu mera. Många nya tankegångar har redan startats.. Dagen varvas med föreläsning, diskussioner och grupparbeten.
So far, so good!
Hej så länge!
Posted using BlogPress from my iPad
Dagen har börjat med föreläsning med Katarina Larsson, mycket intressant. Kul att få fördjupa sig ännu mera. Många nya tankegångar har redan startats.. Dagen varvas med föreläsning, diskussioner och grupparbeten.
So far, so good!
Hej så länge!
Posted using BlogPress from my iPad
fredag 7 september 2012
onsdag 5 september 2012
Russinhissen - Filmmanus
1. INT, AVDELNINGENS MATRUM - DAG
Marie, Maria
En pedagog och ett barn har fruktstund inne på avdelningen. De sitter vid bordet i matrummet.
En skål med russin och två vattenglas står på matbordet.
MARIA, ett barn i 5-års åldern äter russin ut skålen, plötsligt tappar hon ett russin i vattenglaset.
Hon börjar genast titta i sitt glas.
MARIE, en pedagog i 40-års åldern uppmärksammar detta.
Maria: Oj...
Maria tar upp ett russin till och tappar ner det i glaset. Båda fnissar.
Maria: Titta!... Titta det sjönk!
Marie: Mmm... nämen.
Maria: Den flyter inte alls.
Marie: Pröva ett till!
Maria tar ett russin till och prövar med det.
Maria: Titta! ... som en sten.
Marie: Hm... varför tror du att det sjönk då?
Maria: Det kunde inte simma.
Marie: Aha...
Maria: Den var för tung....nä....dom flyter inte alls. Dom sjönk. Dom var så tunga. Det fanns nog ingen luft i dom.
Marie: Just precis. Men... vad tror du skulle hända om de landade i ett glas med mjölk?
Maria tänker.
Maria: Hm... mjölk? Nä...nä det vet jag inte.
Marie: Ska vi testa?
Maria: Ja!
Marie: Ja, ja det gör vi. Jag går och hämtar ett glas med mjölk.
Maria: Ja gör det, det måste vi testa.
Bakgrundsmusik: Tema
Ljudeffekt: Muuuu (kossa)
2. INT, AVDELNINGENS MATRUM - DAG
Marie, Maria
Marie har som förslag att de skall testa om russinen flyter eller sjunker i ett glas med mjölk.
Hon går till kylskåpet som finns i matrummet och hämtar mjölken. Sedan häller hon upp i ett nytt glas.
Marie: Då skall vi se vad som händer. Varsågod!
Maria plockar russin från skålen på bordet och släpper ner dem i glaset med mjölk.
Marie: Vad tror du, flyter eller sjunker?
Maria: Hm... nä ... jag tror att det sjunker.
Marie, Maria: Vi testar!
Maria: Oj! Nämen!
Marie: Det syns inte.
Maria: Den försvann... Hallå?... Vart tog den vägen?
Marie lyfter på glaset för att se vart russinet tog vägen.
Maria upptäcker det.
Maria: Nämen titta! Där e den! Den sjönk, den sjönk jätte mycket.
Marie: Ja det gjorde den.
Maria: Den bara försvann.
Maria prövar med ytterligare ett russin.
Maria: Oj!
Marie: Men vet du vad... jag vet en annan sak vi kan pröva.
Maria: Vaddå?
Marie: Vi fick ju sockerdricka kvar från kalaset igår. Ska vi testa med det?
Maria: Ja!
Marie: Ja, ja det gör vi. Plocka undan det här så ska jag gå och hämta.
Maria: Ja, jag sätter undan det här.
Bakgrundsmusik: Tema
Ljudeffekt: Fotsteg
3. INT, AVDELNINGENS MATRUM - DAG
Marie, Maria
Nu skall de testa hur russinen beteer sig i ett glas med sockerdricka.
Marie går för att hämta sockerdrickan som står på bänken bakom dem och häller upp i ett glas.
Under tiden plockar Maria undan de andra glasen som stod på bordet, sedan sätter hon sig igen.
Maria (tänker): Hm... sockerdricka... undra hur det skulle bli med det.
Marie kommer med sockerdrickan och sätter sig vid bordet. Maria tittar förundrat på det.
Maria: Det ser ju nästan ut som vatten...
Marie: Mmm
Maria: Men det är ju alldeles mycket sötare och så är det ju massa bubblor i.
Marie: Men, vad tror du ska hända med russinet nu om vi lägger i det? Kommer det att sjunka eller kommer det att flyta, vad tror du?
Maria: Sockerdricka är ju som vatten... jag tror det sjunker.
Marie: Mmm... ska vi testa?
Maria: Ja!
Marie: Ja, prova du.
Maria tar russin ifrån skålen och tappar ner det i sockerdrickan.
Maria: (skrattar till) Är du beredd?
Maria: Oj! Oj titta, den sjönk.
Marie: Ja det gjorde den ju...
Båda tittar på glaset, men oj... det händer någonting!
Maria: Titta! Nämen.
Marie: Nämen.
Maria: Vad gör den?
Marie: (skrattar)
Maria: Vad gör du?
Marie: Vad gör den för någonting?
Maria: Den hoppar!
Marie: Hoppar den...? Varför tror du att den hoppar?
Maria: Den vill simma.
Marie: Den kanske inte kan bestämma sig om den ska vara tung eller lätt...
Maria: Och så blev den alldeles full med bubblor. Titta! Den är alldeles bubblig.
Marie: Ja det är den..
Maria: Oj! Nu flyter han. Nu flyter han och alla bubblorna. Får jag göra mera?
Marie: Ja..! Prova och se vad som händer.
Maria prövar med ytterligare ett russin för att se vad som händer med det.
Maria: Oj!Titta.. han blev också lite... oj.. nej.
Marie: Nämen... nu kramas dom lite va?
Maria: Oj vad bubbliga dom blir...neeej...nu kan dom inte simma längre... eller?
Maria och Marie tittar länge på vad som händer i glaset. Först fastnade russinen i varandra men sedan hände någonting.
Marie: Men titta! Oj! Dom ser ut som dom hoppar bungyjump.
Maria: Varför vill inte den sidan?
Marie: Ja... jag vet inte. Varför tror du att den ligger kvar där?
Maria: Den är inte lika bubblig.
Marie, Maria: Oj!
Maria: Vet du...
Marie: Neej...
Maria: När bubblorna spricker så sjunker han
Marie: (nickar) Vad är det i bubblorna tror du?
Maria: Sockerdricka...
Marie: Är det sockerdricka i bubblorna...? Nja... inte riktigt kanske.
Maria: Oj, nu hoppar dom på varandra... Jag tror det är luft.
Marie: (nickar) Mmm det tror jag med. Men... vad händer då när bubblorna spricker där uppe som du sa och luften försvinner ut?
Maria: Då blir den tung.
Marie: Jag tror du har helt rätt i det.
Maria: Oj... när bubblorna spricker försvinner luften och då blir russinet tungt.
Marie: Mmm
Maria prövar ytterligare ett russin, hon tycker det är mycket spännande. Båda skrattar när Maria släper ner russinet i sockerdrickan. Men... vad var det som hände nu då?
Bakgrundsmusik: Tema
Ljudeffekter: Bubblor - Trudilutt - Spänning - Jublande barn
4. INT, AVDELNINGENS MATRUM - DAG
Marie, Maria
De har nu kanske kommit fram till en lösning på varför russinen gjorde som de gjorde. Marie vill förtydliga detta genom att sätta ord på de processer som har skett. Hon börjar med att berömma Maria för att hon varit så duktig och för att hon i stort sett har löst problemet på egen hand.
Marie: Vad duktig du är som kunde klura ut hur det gick till det här!
Bubblorna som samlade sig runt russinet är ju luftbubblor, Koldioxid heter det.
Maria: Kol?
Marie: Mmm... De bubblorna, de vill upp till ytan. De fungerar nästan som flytvästar till russinen. Det är därför som russinen klarar av att flyta, och när bubblorna kommit upp till ytan så spricker det och då sjunker russinet för att åka ner och samla nya bubblor.
Maria: (tänker) Aha... bubblorna ... i vattnet fanns inga bubblor och inte i mjölken heller och då sjönk ju russinen. Men... i sockerdrickan fanns det jättemycket bubblor och russinen åkte upp och ner. Det är bubblorna!
Bakgrundsmusik: Tema
5. INT, AVDELNINGEN MATRUM - DAG
Marie, Maria
Nu har de båda prövat russinen i olika vätskor, de har gjort hypoteser om vad de tror skall hända och varför.
De har kommit fram till en lösning. Nu till att förtydliga detta.
Marie: Just det! Sockerdrickan och bubblorna fungerar som en hiss för russinen, alltså blir det russinhiss.
Javisst är det så, har de lärt sig någonting på vägen? Ja det har de!
Marie: Så nu har vi lärt oss någonting nytt igen!
Bakgrundsmusik: Tema
6. INT, AVDELNINGENS MATRUM - DAG
Rekvisita, Marie, Maria, Ulrika
Stillbild - En skål med russin och ett glas med sockerdricka.
Stillbild - Marie och Maria samt regissörens tack till skådespelarna.
Stillbild - Ulrika samt regissörens presentation.
Stillbild - Vad är lek?
Bakgrundsmusik: Tema
Ljudeffekt: Jublande barn
Marie, Maria
En pedagog och ett barn har fruktstund inne på avdelningen. De sitter vid bordet i matrummet.
En skål med russin och två vattenglas står på matbordet.
MARIA, ett barn i 5-års åldern äter russin ut skålen, plötsligt tappar hon ett russin i vattenglaset.
Hon börjar genast titta i sitt glas.
MARIE, en pedagog i 40-års åldern uppmärksammar detta.
Maria: Oj...
Maria tar upp ett russin till och tappar ner det i glaset. Båda fnissar.
Maria: Titta!... Titta det sjönk!
Marie: Mmm... nämen.
Maria: Den flyter inte alls.
Marie: Pröva ett till!
Maria tar ett russin till och prövar med det.
Maria: Titta! ... som en sten.
Marie: Hm... varför tror du att det sjönk då?
Maria: Det kunde inte simma.
Marie: Aha...
Maria: Den var för tung....nä....dom flyter inte alls. Dom sjönk. Dom var så tunga. Det fanns nog ingen luft i dom.
Marie: Just precis. Men... vad tror du skulle hända om de landade i ett glas med mjölk?
Maria tänker.
Maria: Hm... mjölk? Nä...nä det vet jag inte.
Marie: Ska vi testa?
Maria: Ja!
Marie: Ja, ja det gör vi. Jag går och hämtar ett glas med mjölk.
Maria: Ja gör det, det måste vi testa.
Bakgrundsmusik: Tema
Ljudeffekt: Muuuu (kossa)
2. INT, AVDELNINGENS MATRUM - DAG
Marie, Maria
Marie har som förslag att de skall testa om russinen flyter eller sjunker i ett glas med mjölk.
Hon går till kylskåpet som finns i matrummet och hämtar mjölken. Sedan häller hon upp i ett nytt glas.
Marie: Då skall vi se vad som händer. Varsågod!
Maria plockar russin från skålen på bordet och släpper ner dem i glaset med mjölk.
Marie: Vad tror du, flyter eller sjunker?
Maria: Hm... nä ... jag tror att det sjunker.
Marie, Maria: Vi testar!
Maria: Oj! Nämen!
Marie: Det syns inte.
Maria: Den försvann... Hallå?... Vart tog den vägen?
Marie lyfter på glaset för att se vart russinet tog vägen.
Maria upptäcker det.
Maria: Nämen titta! Där e den! Den sjönk, den sjönk jätte mycket.
Marie: Ja det gjorde den.
Maria: Den bara försvann.
Maria prövar med ytterligare ett russin.
Maria: Oj!
Marie: Men vet du vad... jag vet en annan sak vi kan pröva.
Maria: Vaddå?
Marie: Vi fick ju sockerdricka kvar från kalaset igår. Ska vi testa med det?
Maria: Ja!
Marie: Ja, ja det gör vi. Plocka undan det här så ska jag gå och hämta.
Maria: Ja, jag sätter undan det här.
Bakgrundsmusik: Tema
Ljudeffekt: Fotsteg
3. INT, AVDELNINGENS MATRUM - DAG
Marie, Maria
Nu skall de testa hur russinen beteer sig i ett glas med sockerdricka.
Marie går för att hämta sockerdrickan som står på bänken bakom dem och häller upp i ett glas.
Under tiden plockar Maria undan de andra glasen som stod på bordet, sedan sätter hon sig igen.
Maria (tänker): Hm... sockerdricka... undra hur det skulle bli med det.
Marie kommer med sockerdrickan och sätter sig vid bordet. Maria tittar förundrat på det.
Maria: Det ser ju nästan ut som vatten...
Marie: Mmm
Maria: Men det är ju alldeles mycket sötare och så är det ju massa bubblor i.
Marie: Men, vad tror du ska hända med russinet nu om vi lägger i det? Kommer det att sjunka eller kommer det att flyta, vad tror du?
Maria: Sockerdricka är ju som vatten... jag tror det sjunker.
Marie: Mmm... ska vi testa?
Maria: Ja!
Marie: Ja, prova du.
Maria tar russin ifrån skålen och tappar ner det i sockerdrickan.
Maria: (skrattar till) Är du beredd?
Maria: Oj! Oj titta, den sjönk.
Marie: Ja det gjorde den ju...
Båda tittar på glaset, men oj... det händer någonting!
Maria: Titta! Nämen.
Marie: Nämen.
Maria: Vad gör den?
Marie: (skrattar)
Maria: Vad gör du?
Marie: Vad gör den för någonting?
Maria: Den hoppar!
Marie: Hoppar den...? Varför tror du att den hoppar?
Maria: Den vill simma.
Marie: Den kanske inte kan bestämma sig om den ska vara tung eller lätt...
Maria: Och så blev den alldeles full med bubblor. Titta! Den är alldeles bubblig.
Marie: Ja det är den..
Maria: Oj! Nu flyter han. Nu flyter han och alla bubblorna. Får jag göra mera?
Marie: Ja..! Prova och se vad som händer.
Maria prövar med ytterligare ett russin för att se vad som händer med det.
Maria: Oj!Titta.. han blev också lite... oj.. nej.
Marie: Nämen... nu kramas dom lite va?
Maria: Oj vad bubbliga dom blir...neeej...nu kan dom inte simma längre... eller?
Maria och Marie tittar länge på vad som händer i glaset. Först fastnade russinen i varandra men sedan hände någonting.
Marie: Men titta! Oj! Dom ser ut som dom hoppar bungyjump.
Maria: Varför vill inte den sidan?
Marie: Ja... jag vet inte. Varför tror du att den ligger kvar där?
Maria: Den är inte lika bubblig.
Marie, Maria: Oj!
Maria: Vet du...
Marie: Neej...
Maria: När bubblorna spricker så sjunker han
Marie: (nickar) Vad är det i bubblorna tror du?
Maria: Sockerdricka...
Marie: Är det sockerdricka i bubblorna...? Nja... inte riktigt kanske.
Maria: Oj, nu hoppar dom på varandra... Jag tror det är luft.
Marie: (nickar) Mmm det tror jag med. Men... vad händer då när bubblorna spricker där uppe som du sa och luften försvinner ut?
Maria: Då blir den tung.
Marie: Jag tror du har helt rätt i det.
Maria: Oj... när bubblorna spricker försvinner luften och då blir russinet tungt.
Marie: Mmm
Maria prövar ytterligare ett russin, hon tycker det är mycket spännande. Båda skrattar när Maria släper ner russinet i sockerdrickan. Men... vad var det som hände nu då?
Bakgrundsmusik: Tema
Ljudeffekter: Bubblor - Trudilutt - Spänning - Jublande barn
4. INT, AVDELNINGENS MATRUM - DAG
Marie, Maria
De har nu kanske kommit fram till en lösning på varför russinen gjorde som de gjorde. Marie vill förtydliga detta genom att sätta ord på de processer som har skett. Hon börjar med att berömma Maria för att hon varit så duktig och för att hon i stort sett har löst problemet på egen hand.
Marie: Vad duktig du är som kunde klura ut hur det gick till det här!
Bubblorna som samlade sig runt russinet är ju luftbubblor, Koldioxid heter det.
Maria: Kol?
Marie: Mmm... De bubblorna, de vill upp till ytan. De fungerar nästan som flytvästar till russinen. Det är därför som russinen klarar av att flyta, och när bubblorna kommit upp till ytan så spricker det och då sjunker russinet för att åka ner och samla nya bubblor.
Maria: (tänker) Aha... bubblorna ... i vattnet fanns inga bubblor och inte i mjölken heller och då sjönk ju russinen. Men... i sockerdrickan fanns det jättemycket bubblor och russinen åkte upp och ner. Det är bubblorna!
Bakgrundsmusik: Tema
5. INT, AVDELNINGEN MATRUM - DAG
Marie, Maria
Nu har de båda prövat russinen i olika vätskor, de har gjort hypoteser om vad de tror skall hända och varför.
De har kommit fram till en lösning. Nu till att förtydliga detta.
Marie: Just det! Sockerdrickan och bubblorna fungerar som en hiss för russinen, alltså blir det russinhiss.
Javisst är det så, har de lärt sig någonting på vägen? Ja det har de!
Marie: Så nu har vi lärt oss någonting nytt igen!
Bakgrundsmusik: Tema
6. INT, AVDELNINGENS MATRUM - DAG
Rekvisita, Marie, Maria, Ulrika
Stillbild - En skål med russin och ett glas med sockerdricka.
Stillbild - Marie och Maria samt regissörens tack till skådespelarna.
Stillbild - Ulrika samt regissörens presentation.
Stillbild - Vad är lek?
Bakgrundsmusik: Tema
Ljudeffekt: Jublande barn
tisdag 28 augusti 2012
måndag 20 augusti 2012
Film om lärande - Synopsis
Titel: Russinhissen
Syfte: Att genom en pedagog och ett barn skildra en lärandesituation som uppkommer genom nyfikenhet och experimenterande samt visa vad naturvetenskap kan vara och väcka intresse inför det hos barn, föräldrar och pedagoger
Form: Inspirationsfilm
Målgrupp: Barn, föräldrar och pedagoger
Längd: Ca 8-9 minuter
Karaktärer: Marie som pedagog samt Maria som barn
Miljö: Filmen utspelar sig under en fruktstund inne i förskolans lokaler
Material: Barnkläder till Maria
Två glas med vatten
Skål med russin
Mjölk och ett glas
Sockerdricka, en öppnare och ett glas
Berättarkurva: Filmen börjar när ett barn, Maria och en pedagog, Marie sitter inne på förskolan och har fruktstund en eftermiddag. Maria tappar ett russin i sitt vattenglas och konstaterar att det sjönk.
Dilemma: Pedagogen ställer frågor till Maria om varför hon tror att russinet sjönk osv.
Pedagogen trappar upp dilemmat genom att föreslå att de testar om russinen flyter eller sjunker i ett glas med mjölk. Maria får konstruera en hypotes om vad hon tror ska hända. De testar.
Upptrappning: Pedagogen nöjer sig inte där utan ser att Maria är nyfiken och föreslår att de skall testa vad som händer med russinen i ett glas med Sockerdricka. Vad händer nu då? Maria skapar åter igen en hypotes om vad hon tror skall hända. De testar, denna gången hände någonting annat. Pedagogen och barnet har en livlig diskussion om varför det blev som det blev.
Lösning: Både barnet och pedagogen framför sina lösningar.
Avslut: Aha-upplevelse och betoning på lärande genom nyfikenhet.
Syfte: Att genom en pedagog och ett barn skildra en lärandesituation som uppkommer genom nyfikenhet och experimenterande samt visa vad naturvetenskap kan vara och väcka intresse inför det hos barn, föräldrar och pedagoger
Form: Inspirationsfilm
Målgrupp: Barn, föräldrar och pedagoger
Längd: Ca 8-9 minuter
Karaktärer: Marie som pedagog samt Maria som barn
Miljö: Filmen utspelar sig under en fruktstund inne i förskolans lokaler
Material: Barnkläder till Maria
Två glas med vatten
Skål med russin
Mjölk och ett glas
Sockerdricka, en öppnare och ett glas
Berättarkurva: Filmen börjar när ett barn, Maria och en pedagog, Marie sitter inne på förskolan och har fruktstund en eftermiddag. Maria tappar ett russin i sitt vattenglas och konstaterar att det sjönk.
Dilemma: Pedagogen ställer frågor till Maria om varför hon tror att russinet sjönk osv.
Pedagogen trappar upp dilemmat genom att föreslå att de testar om russinen flyter eller sjunker i ett glas med mjölk. Maria får konstruera en hypotes om vad hon tror ska hända. De testar.
Upptrappning: Pedagogen nöjer sig inte där utan ser att Maria är nyfiken och föreslår att de skall testa vad som händer med russinen i ett glas med Sockerdricka. Vad händer nu då? Maria skapar åter igen en hypotes om vad hon tror skall hända. De testar, denna gången hände någonting annat. Pedagogen och barnet har en livlig diskussion om varför det blev som det blev.
Lösning: Både barnet och pedagogen framför sina lösningar.
Avslut: Aha-upplevelse och betoning på lärande genom nyfikenhet.
Sommaren är kort...det mesta regnar bort...
Hej!
Insåg att det var ett tag sedan man suttit ner och skrivit, precis tillbaka efter semester och sjukdom (suck), men känner mig mer laddad nu än någonsin förut. Heja mig!
Nu är det läge att sätta igång med filmskapandet igen efter all ledighet. Tittade på filmen, det som var inspelat innan semestern och tycker att det faktiskt är riktigt bra, härligt, nu skall man bara göra någonting mera med den, alltså en färdig film. Kan bli bra detta.
Har jag inte sagt det förr så är det läge nu, Glad sommar, än är den inte över och kanske inte allt regnar bort...
Nu är det jag som blir filmproducent för en stund, hej så länge!
Insåg att det var ett tag sedan man suttit ner och skrivit, precis tillbaka efter semester och sjukdom (suck), men känner mig mer laddad nu än någonsin förut. Heja mig!
Nu är det läge att sätta igång med filmskapandet igen efter all ledighet. Tittade på filmen, det som var inspelat innan semestern och tycker att det faktiskt är riktigt bra, härligt, nu skall man bara göra någonting mera med den, alltså en färdig film. Kan bli bra detta.
Har jag inte sagt det förr så är det läge nu, Glad sommar, än är den inte över och kanske inte allt regnar bort...
Nu är det jag som blir filmproducent för en stund, hej så länge!
fredag 18 maj 2012
Manus och dramaturgi för film
Jag har nu läst boken Manus och dramaturgi för film. Känner att jag på en gång vill dra igång mitt egna filmskapande. Hade redan innan lite ideer för hur min film om lärande skulle kunna vara, nu med hjälp utav boken tycker jag att den ideen är perfekt. Jag har nu fått ännu mer tankar kring filmskapandet och genom att läsa boken vet jag nu hur min process skall ta fart. Exciting!
Ska genast börja fila på min synopsis.... Ses!
Ska genast börja fila på min synopsis.... Ses!
onsdag 2 maj 2012
Att arbeta med portfolio - teori, förhållningssätt och praktik
Portfolio
Redogör, med hänvisningar till litteratur och seminarier, för portfolio som pedagogisk metod och hur du kan använda iPad som redskap för portfolio i din verksamhet
Boken i sin helhet tycker jag har varit intressant att läsa, en bra bok som behandlar portfolio. Jag har fått många bra tips på hur man kan använda portfolio i sin verksamhet, då främst uppstarten och allt vad det innebär med planering kring hur just vi vill arbeta. Mycket nytt har jag lärt mig då boken har på ett tydligt sätt beskrivit portfolio som metod. Mycket som jag tidigare inte reflekterat över och som jag tycker att Lärarutbildningen missat i sin utbildning. När jag för drygt ett år sedan började arbeta som förskollärare visste jag inte mycket om portfolio, några använde sig utav det medans andra inte använde sig utav det fullt ut. Jag skulle därifrån skapa mig en egen bild och kanske... eller kanske inte... skulle jag arbeta med det? Jag har gjort mina försök att ta vid där mina kollegor befunit sig i arbetet med portfolio. Men som jag skulle göra, "överta" portfolio som redan fanns var inte så lätt. Jag hade ingen bakgrund, visst lite om varför man skulle arbeta med det, men jag tyckte inte att de portfolio som fanns gav mig så mycket eller sa så mycket om barnen. Det är ju det, har jag förstått nu, som en portfolio ska handla om, barnen och deras lärande och utveckling från början fram tills det att de slutar. Boken har hjälpt mig mycket och jag har fått en nystart samt många bra ideer hur jag vill arbeta med portfolio.
Vad är då portfolio?
Enligt Ellmin 2003 s. 10 "En mapp (pärm, kartong, CD) med en elvs arbeten och egna tankar kring dessa som samlats in för att dokumentera elevens utveckling". Ellmin skriver vidare om portfolio på s. 21 att: "Det syftar till att beskriva, tydliggöra och ge utvecklingsperspektiv på vad och hur eleven lär sig, och hur målen uppnås, vilket stöd som behövs, samt hur eleven tänker kring sin utveckling och lärande". Arbetet med portfolio har flera syften, inte bara att spegla elevernas utveckling och lärande utan också en chans för oss pedagoger att använda det som utvärdering, vi kan planera verksamheten, färändra och förbättra och på så sätt ge eleverna individuellt lärande samt utveckling. Ellmin s. 21 menar att det blir "ett sätt för läraren att leda elevens lärande".
Ellmin beskriver olika typer av portfolio t.ex. Megaportfolio. En portfolio som innehåller allt. Jag anser att denna typ av portfolio skulle vara alldeles för svårarbetad och inte så intressant. Författarna berättar vidare om Arbetsportfolio och Visningsportfolio. Två typer av portfolio som jag mycket väl skulle kunna tänka mig arbeta med. Men det känns fortfarande för stort... ska jag samla allt?
Vidare redogör författarna om urvalsprocessen, något som intresserade mig. Det handlar om att samla in material, sedan göra ett urval som speglar något viktigt, för att sedan organisera, lägga in i portfolion på lämpligt ställe för att komma till reflektion, samtal med barnen om materialet, bilderna, filmerna där de får beskriva vad de gör, hur de gör, varför de gör, vad de lärde sig, hur de kunde gjort annorlund, vad de kan göra nästa gång osv, för att slutligen komma till att anknyta till verksamhetens och läroplanens mål.
Det jag saknade som jag upplevt på de tidigare portfolion var ett genomtänkt material som här visar sig vara viktigt. Ellmin s. 25 belyser vikten av ett genomtänkt urval utav materialet, som visar på både vad man lärt sig och hur man lärt sig. Denna process, från insamlandet utav material till urval till organisering till reflektion osv. är en skapandeprocess som pedagogen och eleven skall göra tillsammans.
Någonting som jag vill ta upp samt efter att ha läst boken, som jag anser viktigt är uppstarten av portfolio.
Många gånger har jag tänkt, hur vill jag arbeta med? hur börjar man? vad skall vara med? vad skall inte vara med? vad är viktigt? Jag anser nu att själva förarbetet är ännu viktigare än vad jag tidigare trott.
Ellmin s. 78 tar upp detta och beskriver själva utvecklandet utav portfolio. Författarna nämner några viktiga frågor som jag tycker är bra, som vi i arbetslaget skall reflektera över innan vi börjar. Varför ska vi arbeta med portfolio? Vad är syftet med det? Vad vill vi uppnå? Författarna fortsätter senare på s. 152-160 att belysa starten på arbetet. Här har de med frågor som: Vad ska portfolion täcka in? Hur gör vi? För vem gör vi? Vilket lärande ska belysas? Hur ska lärandet dokumenteras? Hur ska portfolion vara organiserad? Vad ska utvärderas? Vem ska värdera och bedöma? Hur ska portfolion se ut? Alla dessa frågor får mig att inse hur viktigt det är att vi i arbetslaget diskuterar om hur just vi vill ha det. Att vi alla står på samma avsats och har en gemensam bild av vad vi vill och hur vi vill för att arbetet med portfolio skall bli så bra som möjligt och att barnen kan få ut så mycket som möjligt utav det. Ellmin belyser ett flertal gånger att vi ska "dokumentera utveckling" men att det också måste vara en "utvecklande dokumentation".
iPad och portfolio
Ellmin tar upp på s. 175-177 portfolio och IT-pedagogik och säger: "Med multimediaverktyg, ljudinspelningar och kameror kan elevernas talanger och starka sidor inom vissa områden ge en mer allsidig bild av utvecklingen och lärandet". Jag kan inget annat än att hålla med, jag är en stor beundrare utav iPaden som ett verktyg i verksamheten, där jag kan finna alla dessa olika verktyg på en och samma plats. Jag kan filma, ta kort, spela in ljud och jag kan skriva text på samma gång och i samma dokument.
Jag tror på att iPaden kan hjälpa mig, göra det mer lätthanterligt, i mitt arbete med portfolio. Samt att barnen tycker att det är ett roligt verktyg att använda. Man ser lyckan när de får se en film på sig själva, kort som de själva kanske tagit eller kort när de "arbetar". Att få höra sin egen röst och att se samspelet med andra "live" är mycket intressant. Det går lika bra att reflektera med barnen över iPaden som över en mapp och det gör det lätt både för mig och för barnen att utforma deras egna portfolion när allt material finns samlat då jag, vi (arbetslaget) redan använder iPaden som dokumentationsverktyg. Jag och mitt arbetslag har precis startat upp ett massivt arbete med att skapa digitala portfolio till alla barn, vi använder oss utav Keynote då detta blivit presenterat för oss på förskolan och vi tyckte det var ett bra verktyg. Vi har börjat diskutera hur vi vill ha det och jag finner just nu mycket stöd i denna bok. Vi har börjat att experimentera och testar oss fram, vi har även presenterat några utav de påbörjade portfolion för föräldrar på utvecklingssamtal och fått massor utav positiv respons. De finner det mycket intressant och mer levande att få se sina barns utveckling och lärande på t.ex. film då detta ger en mer tydlig bild. Vi inser och ser nu att detta är ett arbete som kommer ta tid i början, uppstarten, men vi tror att det kommer ge vinst. Mindre tid till insamlande utav material, intresserade barn, lätthanterligt verktyg (allt på samma plats) och intresserade föräldrar är några att nämna. Ipaden är ett sådant verktyg som barnen lär sig väldigt snabbt och att bläddra fram och tillbaka i sin portfolio i Keynote vet de precis hur man gör. Ellmin beskriver användandet utav olika medier på s. 177 och säger: "Att dokumentera elevers utveckling och lärande på ett autentiskt sätt, med en bred variation av media, är naturligtvis betydelsefullt och kan bli mycket mer levande än traditionell dokumentation".
Jag tror på portfolio som ett pedagogiskt dokumentations verktyg, det hjälper både mig, barnen och föräldrarna att få syn på utvecklingen och lärandet som sker. Det hjälper mig att kunna planera verksamheten och utforma den efter de behov som krävs. Det hjälper mig att kunna förbättra, förändra och individualisera. "Portfolio har kraft att bana väg för lusten att lära" Ellmin s. 195.
Referenslista
Ellmin, R & B. (2003). Att arbeta med portfolio - teori, förhållningssätt och praktik. Växjö: Författarna och Förlagshuset Gothia AB
Redogör, med hänvisningar till litteratur och seminarier, för portfolio som pedagogisk metod och hur du kan använda iPad som redskap för portfolio i din verksamhet
Boken i sin helhet tycker jag har varit intressant att läsa, en bra bok som behandlar portfolio. Jag har fått många bra tips på hur man kan använda portfolio i sin verksamhet, då främst uppstarten och allt vad det innebär med planering kring hur just vi vill arbeta. Mycket nytt har jag lärt mig då boken har på ett tydligt sätt beskrivit portfolio som metod. Mycket som jag tidigare inte reflekterat över och som jag tycker att Lärarutbildningen missat i sin utbildning. När jag för drygt ett år sedan började arbeta som förskollärare visste jag inte mycket om portfolio, några använde sig utav det medans andra inte använde sig utav det fullt ut. Jag skulle därifrån skapa mig en egen bild och kanske... eller kanske inte... skulle jag arbeta med det? Jag har gjort mina försök att ta vid där mina kollegor befunit sig i arbetet med portfolio. Men som jag skulle göra, "överta" portfolio som redan fanns var inte så lätt. Jag hade ingen bakgrund, visst lite om varför man skulle arbeta med det, men jag tyckte inte att de portfolio som fanns gav mig så mycket eller sa så mycket om barnen. Det är ju det, har jag förstått nu, som en portfolio ska handla om, barnen och deras lärande och utveckling från början fram tills det att de slutar. Boken har hjälpt mig mycket och jag har fått en nystart samt många bra ideer hur jag vill arbeta med portfolio.
Vad är då portfolio?
Enligt Ellmin 2003 s. 10 "En mapp (pärm, kartong, CD) med en elvs arbeten och egna tankar kring dessa som samlats in för att dokumentera elevens utveckling". Ellmin skriver vidare om portfolio på s. 21 att: "Det syftar till att beskriva, tydliggöra och ge utvecklingsperspektiv på vad och hur eleven lär sig, och hur målen uppnås, vilket stöd som behövs, samt hur eleven tänker kring sin utveckling och lärande". Arbetet med portfolio har flera syften, inte bara att spegla elevernas utveckling och lärande utan också en chans för oss pedagoger att använda det som utvärdering, vi kan planera verksamheten, färändra och förbättra och på så sätt ge eleverna individuellt lärande samt utveckling. Ellmin s. 21 menar att det blir "ett sätt för läraren att leda elevens lärande".
Ellmin beskriver olika typer av portfolio t.ex. Megaportfolio. En portfolio som innehåller allt. Jag anser att denna typ av portfolio skulle vara alldeles för svårarbetad och inte så intressant. Författarna berättar vidare om Arbetsportfolio och Visningsportfolio. Två typer av portfolio som jag mycket väl skulle kunna tänka mig arbeta med. Men det känns fortfarande för stort... ska jag samla allt?
Vidare redogör författarna om urvalsprocessen, något som intresserade mig. Det handlar om att samla in material, sedan göra ett urval som speglar något viktigt, för att sedan organisera, lägga in i portfolion på lämpligt ställe för att komma till reflektion, samtal med barnen om materialet, bilderna, filmerna där de får beskriva vad de gör, hur de gör, varför de gör, vad de lärde sig, hur de kunde gjort annorlund, vad de kan göra nästa gång osv, för att slutligen komma till att anknyta till verksamhetens och läroplanens mål.
Det jag saknade som jag upplevt på de tidigare portfolion var ett genomtänkt material som här visar sig vara viktigt. Ellmin s. 25 belyser vikten av ett genomtänkt urval utav materialet, som visar på både vad man lärt sig och hur man lärt sig. Denna process, från insamlandet utav material till urval till organisering till reflektion osv. är en skapandeprocess som pedagogen och eleven skall göra tillsammans.
Någonting som jag vill ta upp samt efter att ha läst boken, som jag anser viktigt är uppstarten av portfolio.
Många gånger har jag tänkt, hur vill jag arbeta med? hur börjar man? vad skall vara med? vad skall inte vara med? vad är viktigt? Jag anser nu att själva förarbetet är ännu viktigare än vad jag tidigare trott.
Ellmin s. 78 tar upp detta och beskriver själva utvecklandet utav portfolio. Författarna nämner några viktiga frågor som jag tycker är bra, som vi i arbetslaget skall reflektera över innan vi börjar. Varför ska vi arbeta med portfolio? Vad är syftet med det? Vad vill vi uppnå? Författarna fortsätter senare på s. 152-160 att belysa starten på arbetet. Här har de med frågor som: Vad ska portfolion täcka in? Hur gör vi? För vem gör vi? Vilket lärande ska belysas? Hur ska lärandet dokumenteras? Hur ska portfolion vara organiserad? Vad ska utvärderas? Vem ska värdera och bedöma? Hur ska portfolion se ut? Alla dessa frågor får mig att inse hur viktigt det är att vi i arbetslaget diskuterar om hur just vi vill ha det. Att vi alla står på samma avsats och har en gemensam bild av vad vi vill och hur vi vill för att arbetet med portfolio skall bli så bra som möjligt och att barnen kan få ut så mycket som möjligt utav det. Ellmin belyser ett flertal gånger att vi ska "dokumentera utveckling" men att det också måste vara en "utvecklande dokumentation".
iPad och portfolio
Ellmin tar upp på s. 175-177 portfolio och IT-pedagogik och säger: "Med multimediaverktyg, ljudinspelningar och kameror kan elevernas talanger och starka sidor inom vissa områden ge en mer allsidig bild av utvecklingen och lärandet". Jag kan inget annat än att hålla med, jag är en stor beundrare utav iPaden som ett verktyg i verksamheten, där jag kan finna alla dessa olika verktyg på en och samma plats. Jag kan filma, ta kort, spela in ljud och jag kan skriva text på samma gång och i samma dokument.
Jag tror på att iPaden kan hjälpa mig, göra det mer lätthanterligt, i mitt arbete med portfolio. Samt att barnen tycker att det är ett roligt verktyg att använda. Man ser lyckan när de får se en film på sig själva, kort som de själva kanske tagit eller kort när de "arbetar". Att få höra sin egen röst och att se samspelet med andra "live" är mycket intressant. Det går lika bra att reflektera med barnen över iPaden som över en mapp och det gör det lätt både för mig och för barnen att utforma deras egna portfolion när allt material finns samlat då jag, vi (arbetslaget) redan använder iPaden som dokumentationsverktyg. Jag och mitt arbetslag har precis startat upp ett massivt arbete med att skapa digitala portfolio till alla barn, vi använder oss utav Keynote då detta blivit presenterat för oss på förskolan och vi tyckte det var ett bra verktyg. Vi har börjat diskutera hur vi vill ha det och jag finner just nu mycket stöd i denna bok. Vi har börjat att experimentera och testar oss fram, vi har även presenterat några utav de påbörjade portfolion för föräldrar på utvecklingssamtal och fått massor utav positiv respons. De finner det mycket intressant och mer levande att få se sina barns utveckling och lärande på t.ex. film då detta ger en mer tydlig bild. Vi inser och ser nu att detta är ett arbete som kommer ta tid i början, uppstarten, men vi tror att det kommer ge vinst. Mindre tid till insamlande utav material, intresserade barn, lätthanterligt verktyg (allt på samma plats) och intresserade föräldrar är några att nämna. Ipaden är ett sådant verktyg som barnen lär sig väldigt snabbt och att bläddra fram och tillbaka i sin portfolio i Keynote vet de precis hur man gör. Ellmin beskriver användandet utav olika medier på s. 177 och säger: "Att dokumentera elevers utveckling och lärande på ett autentiskt sätt, med en bred variation av media, är naturligtvis betydelsefullt och kan bli mycket mer levande än traditionell dokumentation".
Jag tror på portfolio som ett pedagogiskt dokumentations verktyg, det hjälper både mig, barnen och föräldrarna att få syn på utvecklingen och lärandet som sker. Det hjälper mig att kunna planera verksamheten och utforma den efter de behov som krävs. Det hjälper mig att kunna förbättra, förändra och individualisera. "Portfolio har kraft att bana väg för lusten att lära" Ellmin s. 195.
Referenslista
Ellmin, R & B. (2003). Att arbeta med portfolio - teori, förhållningssätt och praktik. Växjö: Författarna och Förlagshuset Gothia AB
tisdag 27 mars 2012
måndag 26 mars 2012
Knyter ihop säcken vid halvlek...
Avblåst för halvlek!Första perioden har innehållit en del möjligheter, mycket nyfikenhet, bra teamwork, en del nervkittlande spel och ett par mål.
Kursen drog igång med en rivstart, nya människor, nya lärgrupper, ny litteratur, ny blogg, facebook (tur att jag kände till detta i alla fall), ny padda och MASSA NY INFORMATION. Yes!
Och helt plötsligt sitter jag och skall skriva några rader om min utveckling hittills. Jag tog mig igenom allt det där i början. Tack vare nya härliga människor (lärgrupp) och gòa kollegor!
När jag nu skall se tillbaka på min egen utveckling tycker jag mig se stora förändringar. Min förståelse och kunskap kring Pedagogisk dokumentation har blivit större, "breddats", fått mer innebörd... det finns många ord jag skulle vilja beskriva min utveckling med. Men det största för mig tycker jag endå är att jag kan se en sådan stor utveckling. Jag kan läsa mina första rader om Pedagogisk dokumentation och tycka att jag hade helt fel. Fel hade jag inte, men vad jag beskrev var dokumentation, inte pedagogisk dokumentation. För mig så var de begreppen ett och samma i början, men nu i halvtid så har jag fått så mycket ny kunskap att jag kan känna mig ganska så säker på vad pedagogisk dokumentation är, hur jag gör, varför gör jag det och för vem gör jag det.
Jag kan dokumetera, det var det jag gjorde innan kursens början. Men ungerfär där tog det slut. Jag fotograferade och filmade, tillsammans med barnens alster satte jag upp detta på avd så att utomstående fick syn på vad vi vad vi gjort och vad vi skulle göra tillsammans med mål osv. Denna dokumentation är även barnen intresserade utav, barnen fick se sina egna bilder men mer var det inte.
Nu i dagsläget har jag en annan syn på vad dokumentationen gör, och vad jag skall använda den till.
Nu skulle det inte stanna vid att bara "visa upp" , jag måste arbeta vidare med dokumentationen för att den skall leda någon vart. Det är utifrån dokumentation, de diskussioner och de reflektionen kring den som jag/vi i arbetslaget kan bygga vidare på vår verksamhet, utifrån det vi sett, hört och upplevt. Genom dokumentationen har jag lärt mig att fånga upp barnens intressen något som Wehner-Godée diskuterar i Att fånga lärandet: ”Genom att reflektera över sitt arbete med barnen och ändra sitt handlingssätt efter sina erfarenheter kan pedagogen bli alltmer medveten om barns lust och nyfikenhet, deras uttryckssätt och tankar och hur man som pedagog ska handla. Dokumentationerna blir verktyg att förstå hur barnen lär och tänker”.
Jag vill gärna beskriva pedagogiska dokumetationen såhär; Det handlar inte bara om att synliggöra barns lärande för sig själva, för varandra och för utomstående utan också om att synliggöra vårt eget lärande, vad gör vi pedagoger, hur gör vi det, och varför gjorde vi som vi gjorde? Kunde vi gjort annorlunda?. Pedagogisk dokumentation är en del i utvecklingen av miljön, vad är det gruppen, verksamheten behöver just nu?. Och alla dessa delar är en del i att föra verksamheten framåt mot nya mål. För mig handlar det om att göra någonting av dokumetationen.
Jag har fått ny kunskap kring innebörden av pedagogisk dokumentation, även mycket om hur man kan dokumentera. Om man vill använda sig utav, papper och penna, film, kamera, ljud.. möjligheterna är många. En del verktyg använde jag mig redan utav, men har nu provat på fler. Och framförallt prövar jag mig fram och försöker göra det till en del i vardagen. Ett verktyg som jag använder mig mycket utav nu är I:paden. Just för att jag tycker den är enkel, det finns allt, jag kan fota, spela in ljud, filma, och om jag vill, allt på samma gång. Jag har fått testapå att göra ett Podcast, något som var helt nytt för mig. Ett nytt sätt att kunna synliggöra dokumentation och lärande på, kul är det med! Jag valde att intervjua ett par barn för att få en uppfattning kring deras förförståelse och utveckling, tycker det är ett bra sätt att göra detta på och barnen tycker det är intressant att lyssna/se på. Slutprodukten med ett helt radioprogram är jag nöjd med, tanken var väl att vi skulle lära oss Garageband och det tycker jag att jag lyckats med. Kan absolut tänka mig att använda det och till och med känna mig säker på det.
Böckerna vi läst tycker jag har varit bra, de har hjälpt mig framåt på min väg mot nya insikter..
Tycker att jag fick en bra start genom att läsa dem och verkligen gotta ner sig i den Pedagogiska dokumentationen. Många "aha" upplevelser och många frågor väcktes, vilka jag tog med mig till arbetslaget och gottade ner mig ännu mer i. Under kursens gång har jag förstått hur viktigt det är att vi diskuterar och reflekterar, ibland ensamma men helst tillsammans. Detta är ett STORT DILEMMA då tiden är mycket begränsad, men jag har förstått att det viktigaste är att vi gör det, sen när var och hur är inte det viktigaste. Det är då ett nytt lärande kan ske. Det har blivit en hel del diskussioner i arbetslaget kring vad det är vi gör som är pedagogisk dokumentation och hur vi skall kunna utveckla detta och bli bättre på det. Jag känner att jag får bra gensvar från övriga kollegor och att de tar till sig den kunskap som jag kommer med och vill dela med mig utav. Jag tror det är viktigt att man i största möjliga mån står på samma grund för att arbetet med pedagogisk dokumentation skall kunna bli så bra som möjligt.
Nu vänder jag om igen och blickar framåt, resan fortsätter, utvecklingen likaså.
Klart för avspark, 2:a halvlek!
Imorgon börjar nya projekt, portfolio och film står på schemat.
Kursen drog igång med en rivstart, nya människor, nya lärgrupper, ny litteratur, ny blogg, facebook (tur att jag kände till detta i alla fall), ny padda och MASSA NY INFORMATION. Yes!
Och helt plötsligt sitter jag och skall skriva några rader om min utveckling hittills. Jag tog mig igenom allt det där i början. Tack vare nya härliga människor (lärgrupp) och gòa kollegor!
När jag nu skall se tillbaka på min egen utveckling tycker jag mig se stora förändringar. Min förståelse och kunskap kring Pedagogisk dokumentation har blivit större, "breddats", fått mer innebörd... det finns många ord jag skulle vilja beskriva min utveckling med. Men det största för mig tycker jag endå är att jag kan se en sådan stor utveckling. Jag kan läsa mina första rader om Pedagogisk dokumentation och tycka att jag hade helt fel. Fel hade jag inte, men vad jag beskrev var dokumentation, inte pedagogisk dokumentation. För mig så var de begreppen ett och samma i början, men nu i halvtid så har jag fått så mycket ny kunskap att jag kan känna mig ganska så säker på vad pedagogisk dokumentation är, hur jag gör, varför gör jag det och för vem gör jag det.
Jag kan dokumetera, det var det jag gjorde innan kursens början. Men ungerfär där tog det slut. Jag fotograferade och filmade, tillsammans med barnens alster satte jag upp detta på avd så att utomstående fick syn på vad vi vad vi gjort och vad vi skulle göra tillsammans med mål osv. Denna dokumentation är även barnen intresserade utav, barnen fick se sina egna bilder men mer var det inte.
Nu i dagsläget har jag en annan syn på vad dokumentationen gör, och vad jag skall använda den till.
Nu skulle det inte stanna vid att bara "visa upp" , jag måste arbeta vidare med dokumentationen för att den skall leda någon vart. Det är utifrån dokumentation, de diskussioner och de reflektionen kring den som jag/vi i arbetslaget kan bygga vidare på vår verksamhet, utifrån det vi sett, hört och upplevt. Genom dokumentationen har jag lärt mig att fånga upp barnens intressen något som Wehner-Godée diskuterar i Att fånga lärandet: ”Genom att reflektera över sitt arbete med barnen och ändra sitt handlingssätt efter sina erfarenheter kan pedagogen bli alltmer medveten om barns lust och nyfikenhet, deras uttryckssätt och tankar och hur man som pedagog ska handla. Dokumentationerna blir verktyg att förstå hur barnen lär och tänker”.
Jag vill gärna beskriva pedagogiska dokumetationen såhär; Det handlar inte bara om att synliggöra barns lärande för sig själva, för varandra och för utomstående utan också om att synliggöra vårt eget lärande, vad gör vi pedagoger, hur gör vi det, och varför gjorde vi som vi gjorde? Kunde vi gjort annorlunda?. Pedagogisk dokumentation är en del i utvecklingen av miljön, vad är det gruppen, verksamheten behöver just nu?. Och alla dessa delar är en del i att föra verksamheten framåt mot nya mål. För mig handlar det om att göra någonting av dokumetationen.
Jag har fått ny kunskap kring innebörden av pedagogisk dokumentation, även mycket om hur man kan dokumentera. Om man vill använda sig utav, papper och penna, film, kamera, ljud.. möjligheterna är många. En del verktyg använde jag mig redan utav, men har nu provat på fler. Och framförallt prövar jag mig fram och försöker göra det till en del i vardagen. Ett verktyg som jag använder mig mycket utav nu är I:paden. Just för att jag tycker den är enkel, det finns allt, jag kan fota, spela in ljud, filma, och om jag vill, allt på samma gång. Jag har fått testapå att göra ett Podcast, något som var helt nytt för mig. Ett nytt sätt att kunna synliggöra dokumentation och lärande på, kul är det med! Jag valde att intervjua ett par barn för att få en uppfattning kring deras förförståelse och utveckling, tycker det är ett bra sätt att göra detta på och barnen tycker det är intressant att lyssna/se på. Slutprodukten med ett helt radioprogram är jag nöjd med, tanken var väl att vi skulle lära oss Garageband och det tycker jag att jag lyckats med. Kan absolut tänka mig att använda det och till och med känna mig säker på det.
Böckerna vi läst tycker jag har varit bra, de har hjälpt mig framåt på min väg mot nya insikter..
Tycker att jag fick en bra start genom att läsa dem och verkligen gotta ner sig i den Pedagogiska dokumentationen. Många "aha" upplevelser och många frågor väcktes, vilka jag tog med mig till arbetslaget och gottade ner mig ännu mer i. Under kursens gång har jag förstått hur viktigt det är att vi diskuterar och reflekterar, ibland ensamma men helst tillsammans. Detta är ett STORT DILEMMA då tiden är mycket begränsad, men jag har förstått att det viktigaste är att vi gör det, sen när var och hur är inte det viktigaste. Det är då ett nytt lärande kan ske. Det har blivit en hel del diskussioner i arbetslaget kring vad det är vi gör som är pedagogisk dokumentation och hur vi skall kunna utveckla detta och bli bättre på det. Jag känner att jag får bra gensvar från övriga kollegor och att de tar till sig den kunskap som jag kommer med och vill dela med mig utav. Jag tror det är viktigt att man i största möjliga mån står på samma grund för att arbetet med pedagogisk dokumentation skall kunna bli så bra som möjligt.
Nu vänder jag om igen och blickar framåt, resan fortsätter, utvecklingen likaså.
Klart för avspark, 2:a halvlek!
Imorgon börjar nya projekt, portfolio och film står på schemat.
måndag 27 februari 2012
Inspirationskällan
Inspirationskällan
Nu ÄNTLIGEN här kommer mitt padcast!
Efter lite fixande och trixande så fick även jag bäddat in den här på bloggen.
Lyssna och bli inspirerade!
Nu ÄNTLIGEN här kommer mitt padcast!
Efter lite fixande och trixande så fick även jag bäddat in den här på bloggen.
Lyssna och bli inspirerade!
fredag 17 februari 2012
Padcast - Radioprogram
Då har jag mina tankar klara inför padcastet. Det tog mig ett tag att bestämma mig för vad jag ville göra, vad mitt radioprogram skulle handla om. Har testat att spela in fram och tillbaka, och att lägga till musik mm. Jag klurar fortfarande på ett bra namn till programmet. Det tycker jag är ganska viktigt. Men jag tror att jag kommit på nått bra... Det jobbiga nu är att höra sig själv på inspelningarna, det känner jag mig inte så bekväm med. Men det är väl en vane sak, hoppas det. Klart slut för idag! Trevlig helg
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)